James McNeill Whistler
Wikipedia
 
|
James Abbott McNeill Whistler, född 14 juli 1834 i Lowell, Massachusetts, USA, död 17 juli 1903 i Chelsea, England, var en amerikansk-brittisk målare och grafiker.
Trots att Whistler var amerikan, bodde och arbetade han nästan hela sitt liv i England och Frankrike. Hans målning "Symfoni i vitt Nr 1: Flicka i vitt" (1862) orsakade en del uppståndelse när den visades på en utställning i London och senare på Salon des Refusés (de refuserades utställning) i Paris. Denna målning innehåller mycket av det Whistler menade var måleriets egentliga uppgift: att arrangera färg och form till en harmonisk helhet, inte att försöka avbilda naturen eller en människa så naturtroget som möjligt.
En av Whistlers främsta kritiker var John Ruskin. 1878 stämde Whistler Ruskin för ärekränkning efter kritik av målningen "Nocturne i svart och guld: den fallande raketen" (1874). Ruskin skrev bl.a. att Whistler "kastade en färgpyts i ansiktet på publiken". Denna målning går ännu längre i strävan efter l'art pour l'art där han vill jämställa måleriet med musiken bl.a. genom att ge sina målningar namn som "Nocturne" eller "Symfonie". Utan dessa titlar kan det vara svårt att uppfatta något egentligt motiv, utan man uppfattar kanske bara färgfläckar och former arrangerade på ett harmoniskt sätt. Whistlers argumentering vid rättegången ses av många som en genomtänkt förklaring till det som så småningom kom att kallas för abstrakt konst. Whistler vann rättegången men tvingades betala den och blev bankrutt på kuppen, och nödgades bl.a. sälja sitt hem, en vacker villa i London.
Whistler var bekant med många framstående franska konstnärer, bland andra Édouard Manet. Oscar Wilde och Whistler, som var goda vänner, sågs ofta tillsammans på Paris caféer. Båda var kända för sin intellektuella skärpa och bitande ironi.
Han är begravd på St Nicholas's kyrkogård i Chiswick, London.
