Jakthund

Wikipedia

Golden retrievern är en typisk jakthund

Jakthund, brukshund som vid jakt används till indrivning av vilt eller fågel, spårning av skadat vilt samt apportering av fågel, kanin och liknande. Alla jakthundar har avlats fram för att assistera jägaren vid jakt. Inom uppfödningen talar man om drivande, skällande, ställande, apporterande och stående jakthundsraser.

Svenska jakthundsraserna är Jämthund, Drever, Hamiltonstövare, Hälleforshund och Smålandsstövare, som används framför allt vid älg- och rävjakt. Till Sverige importerade raser hör den tyska Taxen och engelska och franska Basset-raser, som används vid drivande jakt på rådjur och hare.

Vid fågeljakt är vanligt använda jakthundar spaniel-, setter- och retrieverraserna, vilka ofta betecknas som fågelhundar. En del fågelhundar har simhud mellan tårna vilket gör dem till utmärkta simmare som lätt hämtar hem skjuten sjöfågel åt jägaren. Exempel på skällande fågelhund är den lilla finska Spetsen, som stannar skällande vid träd där skogsfågel döljer sig.

Jakthundens främsta egenskaper är det välutvecklade luktsinnet, uthålligheten, snabbheten och apporteringsinstinkten, där uppfödarna och jägarna har koncentrerat sig på de egenskaper hunden behöver i skilda jaktformer. Modet, som krävs hos en björnhund, är exempelvis inte en nödvändig egenskap hos en fågeljund som ska söka, finna och ställa en rapphöna.

De olika Terrier-raser, som använts vid rått- och grytjakt på räv, kräver att hunden törs hugga levande byte och hålla fast samt kunna döda bytet. Dessa egenskaper, mod, envishet och dådkraft är knappast något en andjägare önskar hos sin retriver då det är helt ointressant att få hem en sönderbiten anka till middag. Då jaktsäsongen endast råder under perioder när viltet inte har ungar, måste jakthundarna under övriga delen av året kunna vara med sina ägare som sällskapshundar. Jaktinstinkten finns starkare bevarad som egenskap hos de raser som definieras som jakthundar, medan raser som avlats som vakthundar och sällskapshundar kan ha en betydligt lägre, om någon jaktinstinkt.

Raser som importerats till Sverige för sällskap istället för jakt då den jaktform, rasen ursprungligen använts för saknas, är i en speciell situation. Exempel är Rysk vinthund och Afghanhund, som används vid småviltjakt i stäpp och ökenlandskap, samt Rhodesian ridgeback, en afrikansk lejonjägare som inte kan få utlopp för sin specialegenskap i svenska jaktmarker.