Brukshund
Wikipedia
Brukshund, arbetshund som används för viktiga ändamål såsom spårning (av skadat vilt, skogssvamp, mögel, narkotika, minor, bomber, gasläckor m.m.), apportering, rapportering, livräddning, fältsökning, vallning, vaktning, agility (tävling) och brandvarning. De vanligaste hundraserna som används till bruksarbete är Schäfer, Labrador retriever och Golden retriever men i stort sett kan vilken ras som helst användas som brukshund, förutsatt att intensiv träning sätts in redan i valpstadiet och att rasen (och individen) har de grundläggande egenskaper som krävs för ändamålet. I de flesta fall tränas en brukshund av sin hundförare som inte alltid behöver vara hundens ägare. Träningen kan också arrangeras av Svenska Brukshundklubben (en medlemsorganisation i Svenska Kennelklubben) som har ca 70 000 medlemmar. En ovanligare form av brukshund återfinns i underhållningsbranschen som film- och reklamhundar samt cirkushundar.
Inom begreppet brukshund ryms huvudsakligen dessa yrkesgrenar;
- narkotikahund
- ledarhund
- brandhund
- mögelhund
- eftersökshund
- signalhund
- servicehund
- väktarhund
- jakthund
- vallhund
- id-hund
- lavinhund
- räddningshund
- allergihund
- draghund
- polishund
- bombhund
- bevakningshund
- vapensökhund
- försvarsmaktshund
