Hindens rev
Wikipedia
Hindens rev är en mycket lång, smal och rak näs som sträcker från Kålland västerut i Dalbosjön. Hindens rev är en ändmorän och utgör en del i den israndzon som kallas de mellansvenska ändmoränerna. Det är en serie ändmoräner som löper från södra Norge genom Dalsland, Skaraborg och Östergötland under Östersjön till södra Finland och Ryssland där den avskiljer sjöarna Ladoga och Saimaa. Dessa moräner bildades under en period för drygt 11 000 år sedan då istäcket från den senaste istiden tillfälligt upphörde att dra sig tillbaka och stenar och annat material som fastnat i inlandsisen smälte fram och deponerades framför iskanten.
Det smala näset är omkring fem kilometer lång och aldrig bredare än 100 meter, ofta betydligt smalare. Högsta höjd är 21 meter över Vänerns yta. Hindens rev är som högst vid fastlandet där den kallas Hindens udde. Den sänker sig därefter gradvis för att efter fem kilometer dyka ned under Dalbosjön och bilda en serie grund. Vid högvatten bildar dess yttersta spets fem öar som kallas "Killingarna". På Vänerns västra strand tolv kilometer bort dyker näset upp igen som Hjortens udde.
På Hindens rev växer förutom tall även rönn, björk och asp. Flera skyddade växterarter finns på udden. Hindens rev är ett obebott naturreservat klassat som riksintresse inom naturvården och frilufslivet. Hindens rev är ett populärt utflykts- och turistmål med vandring, fiske och fågelskådning sommartid och långfärdsskridoåkning på vintern.
[redigera] Se även
- Vänersnäs
- Parkudden
