Hemvärnet

Wikipedia

Hemvärnet, svensk organisation, utgör huvuddelen av försvarsmaktens nationella skyddsstyrkor sedan de tidigare territorialförsvarsförbanden lades ner under nittiotalet. Hemvärnet bygger på frivilligt deltagande och rekryteras lokalt. För att kunna gå med i Hemvärnet måste man vara svensk medborgare. Ha klarat av minst 85 dagars grundutbildning ( värnpliktsutbildning ) och ha fyllt 18 år. Hemvärnet består numera av cirka 37.000 (2006) män och kvinnor (Ner från 41.000 år 2001). Dagens uppgifter innebär att Hemvärnet skall bevaka och skydda samhällets infrastruktur mot sabotage samt att kunna stöda samhället vid svåra påfrestningar i fred som till exempel naturkatastrofer. Det händer många gånger att Hemvärnet ställs som motsvarighet till US National Guard, vilket dock är missvisande. Hemvärnet är snarare i fråga om utrustning, utbildning och förmåga mer jämförbart med de Statliga Försvarsstyrkor som vissa delstater organiserar. USAs nationalgarde kan snarare jämföras med den svenska armén och flygvapnet, både i fråga om förmåga, utrustning och utbildning.

[redigera] Hemvärnets historia

Det upptrappade krigshotet under 1939 som övergick i Tysklands anfall på Polen och Sovjetunionens på Finland under hösten samma år skapade stor oror i Sverige. Värnpliktsarmén hade begränsade resurser och man började ställa krav på att kunna försvara hembygden med någon form av skyddsstyrkor. Försvarsviljan var stark och regeringen agerade snabbt. Den 29 maj 1940 togs beslut i riksdagen om att bilda ett hemvärn. Då hade också Danmark och Norge, i början på april, fallit för den framryckande tyska krigsmakten. Hemvärnet skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin värnplikt, dels av äldre som gått ur värnpliktsåldern. Man räknade med att Hemvärnet skull omfatta cirka 50.000 man. Men några veckor senare kunde den nyutnämnde hemvärnschefen överste Gustaf Petri räkna in närmare 100.000 frivilliga.

I bokförlaget Natur och Kulturs uppslagsverk Kunskapens Bok från 1951 kan man läsa följande:

"Hemvärnet, lokalt militärförsvar, vanligen bestående av personer, som på grund av ålders- eller andra skäl ej äro värnpliktiga. H. ingår numera i de flesta länders försvar som följd av riskerna för fientliga luftlandsättningar och liknande krigshandlingar som kunna förvandla hemorten till krigsskådeplats. I det svenska H. som under chefen för armén ledes av en rikshemvärnschef, är rekryteringen frivillig. H. omfattar dels det allmänna hemvärnet och dels driftvärnet".

[redigera] Organisation

Hemvärnet är organiserat i hemvärnsbataljoner och leds av armétaktiskt kommando, ATK, i Uppsala eller den enhet som ATK utser för att leda viss insats. Hemvärnet stöds med resurser för utbildning och administration av 22 utbildningsgrupper som är geografiskt fördelade över hela Sverige. Dessa utbildningsgrupper är i sin tur underställda cheferna för tolv olika utbildningsförband/centra.

De frivilliga försvarsorganisationerna som till exempel Lottakåren, FMCK, SKBR och Brukshundklubben förser Hemvärnet med stödkompetens. Utbildning av befäl och specialister sker huvudsakligen på HvSS Hemvärnets stridsskola i Vällinge utanför Stockholm. Viss specialistutbildning av hemvärnssoldater sker även i samverkan med Försvarsutbildarna. Hemvärnet har även en ungdomsverksamhet där tjejer och killar kan gå med från det att man fyllt femton år.

[redigera] Utrustning

Precis som försvaret i övrigt så görs även Hemvärnet vassare bl.a. i och med bildandet av särskilda insatsplutoner och kompanier med längre utbildning och ökad rörlighet. De får också tillgång till modern utrustning, bl.a. Ak 4B (Ak 4 med rödpunktsikte). Man har också tyngre vapen som kulspruta ksp m/58, granatgevär grg m/48, pansarskott psk m/86 och prickskyttegevär psg-90. Skyddsutrustning är uniform m/90, kevlarhjälm m/90, kroppsskydd m/90A, vinterkänga m/90, skyddsmask m/90 mm. Det finns också tillfört modern radiomateriel och bildförstärkare. Bataljonsledningarna har inom sin stridsledning modernt datorstöd.

[redigera] Hemvärn i andra länder

Danska hemvärnet, Hjemmeværnet, grundat 1945, har 20 000 aktiva hemvärnssoldater och 30 000 i hemvärnets reserv.
Norska hemvärnet, Heimevernet, grundat 1945, har 50 000 hemvärnssoldater.
Finländska hemvärnet, Suojeluskunta-Skyddskåren, 1917-1947, med 111 000 medlemmar 1938. Under återuppbyggnad som Maakuntajoukot-Landskapstrupperna. Verksamheten skall inledas 2008 och systemet skall vara aktivt från 2010.
Estniska hemvärnet, Kaitseliit, 1918-1940, återupprättat 1990, har 8 000 aktiva hemvärnssoldater.
Lettiska hemvärnet, Zemessardze, 1918-1940, återupprättat 1990, har 11 000 aktiva hemvärnssoldater.
Litauiska hemvärnet, Lietuvos šauliu sąjunga, 1918-1940, återupprättat 1990, har 5 000 aktiva hemvärnssoldater.
Kanadensiska hemvärnet, Canadian Rangers, grundat 1947, med 4 000 hemvärnssoldater i Kanadas arktiska områden.
Maltesiska hemvärnet, Emergency Volunteers Reserve Force (EVRF).
Brittiska hemvärnet, Home Guard, 1940-1945, med som mest 1,8 miljoner hemvärnssoldater och Home Service Force, 1982-1992.
Irländska hemvärnet, Local Defence Force, 1941-1947, med som mest 103 000 hemvärnssoldater.
Hemvärnet i USA, State Defense Forces (State Guards, State Military Reserves, State Militias) i 25 av landets delstater.