Hawker Osprey
Wikipedia
| Mk IV | |
|---|---|
| Nato-benämning: | - |
| Flygslag: | Spaning, jakt |
| Tillverkare: | Hawker |
| Ursprungsmodell: | * |
| Längd: | 8,94 m |
| Spännvidd: | 11,28 m |
| Höjd: | 3,17 m |
| Tomvikt: | 1 545 kg |
| Maxlast: | ? |
| Maxstartvikt: | 2 245 kg |
| Aktionsradie: | ca 200 km |
| Maxhöjd: | 7 620 m |
| Maxhastighet: | 270 km/h |
| Besättning: | 2 |
| Motor: | 1 st Rolls-Royce Kestral V på 631 hk |
| Beväpning: | 1 fast 7,7 mm Vickers ksp, 1 rörlig 7,7 mm Lewis ksp |
| I tjänst i Fleet Air Arm: | 1932-1944 |
| Antal flygplan: | 132 |
Hawker Osprey var ett brittiskt jaktflygplan avsett för hagarfartygsbasering.
Planet var en variant av Hawker Hart, som konstruerades i slutet av 1920-talet.
Hawker Osprey var ett biplan med vingar som kunde fällas in mot flyplanskroppen för att spara utrymme ombord på fartygen. Första flygningen skedde 1932. Flygplanskroppen bestod av en skelettkonstruktion i stål- och aluminiumrör som sedan dukbekläddes. Landningstället var en fast kontruktion med hjul. Motorn var en V-formad 12-cylindrig Rolls-Royce Kestral II som senare utvecklads vidare under perioden Osprey tillverkades. Spanaren satt i det bakre sätet som var riktat mot fenan. Där fanns även en rörlig ksp.
Totalt producerades 132 Osprey, av vilka 124 levererades till Fleet Air Arm (Royal Navy’s air force), för placering på olika hangarfartyg. Vid andra värrldkrigets utbrott fanns 30 kvar i aktiv tjänst. Alla flygplanen avväpnades 1939 och användes av FAA som träningsflygplan vid 755:e, 758:e, och 780:e skvadronerna, utom ett flygplan som användes vid exprimentstationen Porton med prov av kemisk krigföring.
Den svenska försvarsmakten köpte in sex Hawker Osprey, vilka fick beteckningen S 9. När man 1938 försökte beställa fler var tillverkningen redan nedlagd.
