Hamburgkulturen
Wikipedia
Hamburgkulturen ( 15000-12000 f.Kr.) är en tidig renjägarkultur, daterad till paleolitikums sista del. De levde i norra Tyskland och södra Danmark. Fynd från Jels på Jylland förknippas med hamburgkulturen. Spår från Finjasjön i Mölleröd, södra Skåne, anses vara jaktexpeditioner och inte permanenta bosättningar. Kulturen har fått sitt namn från att fynd gjorts i Hamburgs omgivning som Meiendorf, Stellmoor, Borneck och Poggenwisch.
Boplatserna är säsongsboplatser, dvs jaktboplatser där befolkningen jagade uteslutande ren, vildhäst, hare, räv och fågel.
Bosättningarna har legat i nära anslutning till inlandsisens rand och jägarbefolkningen har haft ett bistert klimat att leva i, vilket liknar mycket de boplatserna som beboddes av eskimåer på Grönland i slutet av 1800-talet.
Kulturen härstammar troligen från en rad andra grupper som trängt in i Europa under tusentals år. Geografiskt sett är de närmare Magdalénienkulturen, men det finns fynd som knyter an från ryska jägarkulturer.
Typiskt fyndföremål är Kerbspitzen (Hamburgpilspetsar).
Hamburgkulturen har möjligen samband med brommekulturen och ahrensburgkulturen som spred sig in i Sverige.
