Gutasagan
Wikipedia
Gutasagan är en lång text på forngutniska som beskriver Gotlands historia. Den blev nedtecknad på medeltiden (före 1285) i samma handskrift som gutalagen, omedelbart efter denna och har tydligen varit avsedd som ett komplement till lagen. Gutasagans viktigaste delar handlar egentligen om öns statsrättsliga ställning i förhållande till Sverige, även om den innehåller flera (sago)historiska avsnitt. De sistnämnda handlar bl a om Gotlands tidigaste bebyggare. Men de mest detaljerade och genomarbetade delarna av sagan handlar om fördraget med sveakungen, om kyrkobyggandet på ön och den kyrkliga anslutningen till Linköpings stift.
Syftet med Gutasagan har alltså inte främst varit att nedteckna en komplett historia, utan att förklara bakgrunden till att gotlänningarna har gjort överenskommelser med den svenska kungen och den svenska biskopen. Till exempel förklarar man att "så gick Gutarna under egen fri vilja under svea konung så att de kunde fritt och utan risk fara till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter". Man markerar alltså att detta är en ömsesidig överenskommelse, och inte en annektering. Den gotländska anslutningen till Sverige sågs som frivillig och fördragsreglerad.
Gutasagan kan alltså ses som en slags självständighetsförklaring, mer än ett försök att skildra öns historia. Gutasagan avslutas med en nedteckning av dessa överenskommelser, med gotlänningarnas, kungens och biskopens åtaganden gentemot varandra.
En rolig detalj är att den person som skötte förhandlingarna med Svea konung är nämnd, han hette Avair Strabain och kom från Alva socken. Han är en av dom första historiska personer vi känner till i Sverige förutom kungar, då Gotlands inträde i Svea rike bör ha skett senast vid mitten på 800-talet, då det av Wulfstan i slutet på 800-talet berättas att Gotland tillhör Svea rike.
