Gärningsmannaprofil
Wikipedia
Gärningsmannaprofil, beskrivning av en person, som utfört en specifik handling. Vanligen används begreppet för att kunna identifiera den person som har utfört en kriminell handling och under densamma efterlämnat spår, vilka kan antas tala för att personen vid brottets utförande hade bestämda personliga egenskaper.
I rättsmedicinska sammanhang undersöker rättsläkare och polis fysiska fakta för att senare uttala sig om brottets natur i ett rättsläkarintyg. Polisen kan till exempel ha funnit ett vapen, som misstänks ha använts vid brottet. Rättsläkaren kan då uttala sig för eller emot att detta vapen använts.
Utifrån dessa tekniska och fysiska fynd kan erfarna kriminalpoliser, rättspsykiatriker och rättspsykologer tillsammans sammanställa en övergripande beskrivning av en tänkt gärningsmans personliga egenskaper; gärningsmannen ges en tänkt profil.
Denna profil bygger på när, var och hur ett brott begåtts, om gärningsmannen har lämnat spår efter sig eller städat noga, hur en eventuell "städning" genomförts och sammanställs sedan med vetenskapliga erfarenheter av vilka människor som beter sig likartat. De slutsatser som kan dras utifrån denna sammanställning leder till att polisen i sin spaning kan koncentrera sitt arbete för att förhoppningsvis i slutänden helt kunna fokusera på en misstänkt.
Gärningsmannaprofilering är en relativt ny verksamhet inom det polisiära arbetet. Tekniken började användas i USA och Storbritannien under 1960-talet och infördes som arbetsmetod i Sverige under 1990-talet. Det mest kända fallet i Sverige är profileringen av den s. k. Lasermannen, som i mörker besköt ett flertal människor med hjälp av ett avancerat lasersikte. Metoden är användbar inte endast för mordfall utan även vid fall av grövre inbrott och stölder, rån och liknande brott med okänd gärningsman.
