Francisco Franco
Wikipedia
Francisco Franco, egentligen Francisco Franco Bahamonde, fullständigt namn Francisco Paulino Hermenegildo Teódulo Franco y Bahamonde Salgado Pardo de Andrade, född 4 december 1892 i Ferrol, Galicien, Spanien, död 20 november 1975 i Madrid, Spanien, var en spansk officer och politiker på yttersta högerkanten som stöddes av konservativa, fascister och monarkister; generalmajor från 1926; Spaniens statschef och diktator med titeln "El Caudillo" 1939-1975.
Francisco Franco föddes i staden Ferrol i Galicien, Spanien. Hans far, Nicolás Franco Salgado-Araujo, var marinintendent vid den spanska flottan och svårt alkoholiserad. Modern hette Pilar Bahamonde Pardo de Andrade och kom även hon från en familj där många familjemedlemmar verkat inom flottan.
Franco kunde till följd av budgetnedskärningar och stängningen av marinakademin inte fullfölja familjetraditionen att bli marinofficer, utan skrev istället vid femton års ålder in sig på Alcazarakademin i Toledo, för att bli infanteriofficer. Vid 30 års ålder var han Europas yngste brigadgeneral, och kommendant för spanska främlingslegionen, stationerad i spanska Marocko.
År 1936 befann sig Franco, kommenderad av vänsterregeringen, på Kanarieöarna, i något som han själv ansåg vara exil, när han på begäran av de reaktionära grupper som inlett ett militäruppror mot den sittande republikanska regeringen i Madrid, i juli 1936 övertog högsta befälet över de upproriska styrkorna. Detta var inledningen på spanska inbördeskriget, som slutade med Francos intåg i Madrid den 28 mars 1939. Därefter regerade han som Spaniens diktator fram till sin död.
Spanien förhöll sig neutralt under andra världskriget, även om landet intog en protysk hållning i inledningnen av kriget. Den 23 oktober 1940 möttes Franco och Hitler i Hendaye, Frankrike. För att gå in i kriget på tysk sida krävde Franco bland annat mat, krigsmateriel, Gibraltar och Franska Nordafrika, vilket tyskarna inte kunde acceptera. I bakgrunden fanns också en konflikt om tyska gruvrättigheter i Spanien.
Det styrande partiet i Francos Spanien var det fascistiska Falangistpartiet, men de övertygade fascisterna i hans närhet såg sig snart svikna, då Francos styre präglades av traditionell auktoritarism, snarare än fascism.
Franco hade gift sig 1923 med Carmen Polo y Martínez-Valdès. De fick sitt enda barn 1926: Maria del Carmen Franco y Polo. Efter Francos död 1975 fick Maria del Carmen titeln Duquesa de Franco ("hertiginna av Franco") av kung Juan Carlos. Det sägs att Franco såg dåvarande prinsen Juan Carlos som den son han aldrig fick och han deltog aktivt i hans uppfostran till regent. Franco lade grunden för återupprättandet av monarkin i Spanien, men kung Juan Carlos, som besteg tronen efter hans död, valde att omvandla diktaturen Spanien till en demokrati.
