Förfädersdyrkan
Wikipedia
Förfädersdyrkan är en i många kulturer spridd religiös praktik, som regel kopplad till tron att människan fortsätter sin existens efter döden och att de avlidna släktingarna är i behov av stöd från sina levande efterlevande, exempelvis i form av matoffer. Förfädersdyrkan kan också, även om det inte är vanligt, vara kopplat till tron att avlidna förfäder beroende på hur de tillfredsställs kan hjälpa eller orsaka de levande skada.
Förfädersdyrkan handlar alltså vanligen inte om dyrkan i samma betydelse som när man dyrkar en gud, en bodhisattva eller ett helgon, utan har mer gemensamt med den vördnad, respekt och omtanke som i dessa kulturer vanligen kommer också levande äldre släktingar till del. Kulturer som idag i hög grad praktiserar förfädersdyrkan inkluderar den kinesiska och många afrikanska, men även i länder som exempelvis Sverige lever spåren av förfädersdyrkan kvar i form av gravsmyckning och ljuständning.
