Fårskötsel

Wikipedia

Fårskötsel, eller fåravel, är handahållandet av får för produktion och avel. Fårskötsel på en egendom är beroende av tillgången till bete, eftersom betet är en förutsättning för att driften ska ge ekonomisk vinst.

Fåren hålls i skötsel för köttets, ullens eller fårmjölkens skull eller för två eller alla tre dessa egenskaper. I Sverige spelar ull- och mjölkproduktionen en underordnad roll. Dels för att ullbehovet kan täckas billigare genom import, dels för att mjölkfåren i allmänhet kräver bättre beten än Sverige har. Vid val av ras föredras därför köttraserna, men även av dessa finns olika slag, lämpade för olika klimat och sämre eller bättre beten. I karga trakter kan skotska hedfåret användas; även cheviotrasen är lämplig. Finns verkligt goda beten på ej alltför kalkfattig mark, torde shropshirerasen vara på sin plats, övriga downraser, såsom oxforddown-, hampshire- och suffolkraserna, är större samt mer fordrande och passar därför bättre i bördigare trakter. För svenska förhållanden anses även dartmoorrasen vara lämplig på grund av sin härdighet.

Såväl ungbaggen som tackan börjar användas till avel vid 1,5 års ålder samt utmönstras vid 5-8 års ålder. En äldre bagge kan årligen betäcka ända upp till 100 tackor, men vid fri parning bör inte mer än högst 40 tackor ingå i gruppen. Betäckningstiden förläggs till hösten i månaderna aug-okt, så att - då dräktighetstiden är 5 månader - lammningen inträffar i jan-mars. Den tidiga betäckningen bör ske vid god fodertillgång, eftersom lammen i så fall kommer kraftiga ut på betet och reder sig där väl även i dåligt väder. Sommarlammning medför olägenheter och bör ej förekomma annat än vid foderbrist. De bagglamm som inte ska användas till avel kastreras vid 4 veckors ålder. Lammen får dia sina mödrar och vanligen avvänja sig själva. Vid 3-4 veckors ålder får de hö samt havre eller dylikt kraftfoder, och vid 6 månaders ålder fodras de som de äldre fåren. Under dräktighets- och digivningsperioden bör modertackorna få särskilt tillskottsfoder. Som underhållsfoder passa hö (1 kg per djur och dag), halm och rotfrukter, och under produktionstiden tillsätts något kraftfoder. För baggar bör fosforsyrehaltiga kraftfodermedel, tex bomullsfrökakor, kli med mera, undvikas, då det lätt leder till att njursten uppstår. Under betesgången behövs i allmänhet inte tillskottsfoder.

Fåren klipps två gånger om året. Vårklippningen görs i mars-april, höstklippningen i sept-okt. Ullavkastningen är synnerligen växlande för olika raser. Hos ullraser kan den hos tackor uppgå till 6-7 kg, hos baggar ända upp till 12 kg per år. Cheviotrasen lämnar i medeltal hos tackor 2-2,5 kg, hos baggar 4-5 kg. Levande vikten hos cheviotdjur är för gödda baggar omkring 115 kg, för 8 månaders lamm omkring 65 kg. Hos större fårraser kan äldre djur väga omkring 150 kg, lamm vid 8-10 månaders ålder 100 kg. Sveriges fårstam har varit i ständigt avtagande. 1904 bestod den av 1 105 903 djur (ungefär 3/4 av antalet 1865). Om fårens förvaring se fårhus. Om olika slag av får samt om fåravelns historia och nuvarande tillstånd se fårsläktet.