Emil i Lönneberga

Wikipedia

Emil i Lönneberga är ett av Astrid Lindgrens sagobarn, en pojke i 8-årsåldern som hittar på en massa hyss. Familjen Svensson och deras anställda bor på gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Emil har en lillasyster, Ida, som bland annat blev upphissad i en flaggstång. Det är den typen av tilltag som får barnens far att bli rasande och jaga sonen tills denne låser in sig i snickarboden (Snickeboa). Pappan, Anton, är väl knappast den som är Emils manlige förebild, det är snarare drängen Alfred. Emils mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna.

Emil var Astrid Lindgrens fars, Samuel Augusts, favoritfigur och han och Emil var jämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt: "När Emil sprang omkring på sina barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss." En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel August berätta om.

Tiden då Emils äventyr utspelas är vagt placerad till tiden kring förra sekelskiftet. Det finns fattigstuga och det hålls husförhör, fenomen som försvann i början av 1900-talet. Att Alfred "exercerar beväring" på Hultsfreds slätt verkar placera honom under värnpliktslagen som var i kraft 1885-1901, då varje svensk man skulle få vapenträning tre år i följd, först i 30, därefter 12 dagar. Men kometen, som slår till under Vimmerby marknad, kan inte vara någon annan än Halleys komet som passerade jorden 1910.

Till filmatiseringarna av böckerna har en rad visor komponerats som sedan har blivit kända och populära. Ida har en egen sommarvisa, "Idas sommarvisa", som ofta kallas, efter titelradens inledning, "Du ska inte tro det blir sommar". Idas sommarvisa sjungs ofta på skolavslutningar i Sverige. Även om Emils snickarbod finns en populär sång, "Du käre lille snickerbo" (Snickerboa, hopp fallera...). (Se även Georg Riedel). Det är också filmerna som gjort ropet "Eeemiiil, förgrömmade unge!" berömt. Så ropar inte Anton i böckerna utan det tillkom med Allan Edwalls koleriska rolltolkning.

[redigera] Persongalleri

Emil Svensson, böckernas huvudperson, pojken som vill så väl men alltid lyckas ställa till hyss. Spelas i filmerna av Jan Ohlsson.
Ida Svensson, Emils skötsamma syster, som hyser en stor beundran för sin storebror. Spelas i filmerna av Lena Wisborg.
Anton Svensson, Emils stränge far vars nerver ständigt sätts på prov av sonens tilltag. Håller hårt i familjens ekonomi. Spelas i filmerna av Allan Edwall.
Alma Svensson, Emils väna mor, som skriver ner alla sonens hyss i sin dagbok. Tvekar dock inte att försvara honom när hon tycker folk är för stränga mot honom. Spelas i filmerna av Emy Storm.
Alfred, Katthults dräng och Emils bästa vän. En praktisk och hederlig karl. Spelas i filmerna av Björn Gustafson.
Lina, Katthults piga, som drömmer om den stora kärleken - vilken hon är övertygad om är Alfred. Har aldeles särskilt svårt att stå ut med Emils hyss.
Krösa-Maja, en gammal gumma som bor i en stuga inte långt från Katthult. Hjälper ofta till på gården. Är synnerligen skrockfull och berättar gärna för barnen och alla som vill höra om vättar och mylingar.
Griseknoen är den griskulting som Emil räddar och sedan har som husdjur. När Emil fått Griseknoen av sin far åt Emil och grisen jästa körsbär och blev berusade.

[redigera] Böcker

1963 - Emil i Lönneberga
1966 - Nya hyss av Emil i Lönneberga
1970 - Än lever Emil i Lönneberga
1972 - Den där Emil (bilderbok)
1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand (bilderbok)
1984 - När lilla Ida skulle göra hyss (novell)
1984 - Stora Emilboken (samlingvolym)
1985 - Emils hyss nr 325 (novell)
1986 - Inget knussel, sa Emil i Lönneberga (novell)
1989 - Ida och Emil i Lönneberga (samlingsvolym)
1995 - Emil med paltsmeten (bilderbok)
1997 - Emil och soppskålen (bilderbok)

Böckerna om Emil i Lönneberga är illustrerade av Björn Berg.

[redigera] Filmer

1971 – Emil i Lönneberga
1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga
1973 – Emil och griseknoen
1985 – Emila nedarbi (Lettisk TV-film)

De svenska filmerna om Emil regisserades av Olle Hellbom, efter manus av Astrid Lindgren. Berättaren i filmerna (utom Lettiska) är Astrid Lindgren själv.