Carl Henriksson Horn af Kanckas

Wikipedia

Carl Henriksson Horn af Kanckas, född omkring 1550, död 16 maj 1601, militär, herre till Kankas. Fältmarskalk 1580 och riksråd 1588. Son till Henrik Klasson Horn af Kanckas och Elin Arvidsdotter Stålarm.

Hans första vapenbragd var ett lyckligt utfall, när ryssarna 1570-1571 belägrade Reval. År 1577 försvarade han också Reval tillsammans med sin fader Henrik Klasson Horn af Kanckas.

1580 blev han utnämnd till fältmarskalk och 1581 blev han ståthållare på Narva. Han erövrade han en del av Estland, med dess huvudfästning Hapsal. Han blev fältöverste i Finland år 1584 och deltog i fredsförhandlingarna 1585. Horn förordnades 1588 till ståthållare i Narva samt Ivangorod samt blev samma år riksråd.

När ryssarna 1590 bröt den ingångna freden och med en stor här belägrade Narva, ingick han en kapitulation med dem. Enligt villkoren skulle ryssarna upphäva belägringen av Narva och i stället erhålla Ivangorod och Koporie. Johan III, som ansåg detta fredsavtal ingånget "utan tvingande nöd", lät arrestera Horn som riksförrädare. Han dömdes i Stockholm till döden. Han blev också förd till avrättningsplatsen i Stockholm, men benådades efter ingripande och förböner från Sigismund och hertig Karl. Horn hölls därefter fången på Örbyhus slott. Under fångenskapen fick han ha sin fru hos sig och hon födde under fångenskapen sonen Gustaf Horn den 22 oktober 1592. Han frigavs senare samma år.

Carl Henriksson Horn, som under stridigheterna mellan Sigismund och hertig Karl ställt sig på hertig Karls sida, blev av honom 1600 förordnad till lagman i norra Finland och guvernör i Reval och följde hertigen samma år till belägringen av Pernow samt erövrade 1601 slottet Pebalg och tog dess befälhavare vojvod Dembinski till fånga. Detta var Horns sista krigsbedrift. Han dog 1601 på fästningen Burtnick i Livland.

Gift med Agnes von Dellvig.