Bretton Woodssystemet
Wikipedia
Bretton Woodssystemet reglerade 1945-1971 växelkurserna för medlemsländerna i Internationella valutafonden.
Den 1 till 22 juli 1944 anordnade det nybildade Förenta Nationerna en konferens om monetära och finansiella frågor i den lilla staden Bretton Woods, New Hampshire, USA. Deltagare var representanter för 45 länder, vilka diskuterade hur ekonomiskt samarbete skulle kunna garantera att 1930-talets djupa ekonomiska kris inte skulle upprepas. Ur konferensen bildades bland annat Internationella valutafonden, som genom att övervaka det internationella valutasystemet skulle försäkra stabila valutakurser och uppmuntra medlemsländerna att avskaffa handelshinder.
Avtalet innebar att medlemsländerna anslöt sig till ett fastkurssystem, där växlingskursen för landets valuta gentemot den amerikanska dollarn fastslogs. USA garanterade i stället ett fast inlösenpris av dollarn i guld. Kursförändringar fick enbart ske för att justera för "grundläggande obalans" i betalningsbalansen.
I praktiken innebar avtalet ett slut för upprepade och drastiska devalveringar av lokala valutor i jakt på konkurrenskraft på exportmarknaden. Tidigare valutarestriktioner kunde också hävas, med följd att internationell handel kunde öka.
Bretton Woodssystemet avbröts 1971, när USA beslutat att inte längre garantera dollarvärdet med ett inlösenpris i guld.
