Besvär

Wikipedia

Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till! Se Diskussion:Besvär för detaljer. Se även fler artiklar med brister

Besvär (ty. beschwerde, av schwer, tung), eg. tyngd, olägenhet, möda; klagomål.

[redigera] Statsrätt

I Sverige hade under ståndstiden riksstånden, vart för sig eller i förening med de andra, rätt att inför regeringen framställa klagomål och önskningar, och härigenom erhöll riksdagen ett slags motionsrätt, redan innan en sådan under frihetstiden formligt tillerkänts ständerna. Dessa framställningar, som kallades besvär, innehöll vanligen klagomål över tyngden av vissa skatter eller utlagor, över alltför stor stränghet vid utskrivningarna, över intrång i givna privilegier eller (från de ofrälse ståndens sida) över alltför stor utsträckning eller missbruk av frälseståndets privilegier. I allmänhet gavs svaren i form av kungliga resolutioner. En erinran om dessa besvär återfinns i namnet på det genom 1866 års riksdagsordning upphävda Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet. Till detta hänvisades nämligen de önskningar, som riksdagen enligt 1809 års regeringsform ännu ägde att framställa med avseende på den konungen uteslutande tillhörande ekonomiska lagstiftningen.

[redigera] Förvaltning

Inom förvaltningen innebär besvär ett försök att erhålla rättelse i en förvaltande myndighets åtgärder eller beslut. I Sverige är regeln, att besvär över lägre förvaltande myndigheters beslut gå till överordnade sådana och i allmänhet i sista hand till regeringsrätten (före dennas tillkomst till Kungl. Maj:t i statsrådet). Övergrepp av ämbetsmän kan emellertid beivras vid vanliga domstolar, och härvid är justitieombudsmannainstitutionen av stor betydelse.

[redigera] Processrätt

I tvistemål var förr besvär ett rättsmedel, varigenom klagan fördes från underrätt hos hovrätt dels över sådana beslut av underrätt meddelade under rättegången, som enligt lag fick särskilt överklagas, dels över slutligt beslut i ansökningsärenden, dels med vissa undantag över underrättens slutliga utslag i tvistemål, som ej anhängiggjordes genom stämning. Dömdes i underrätt någon ohörd eller fälldes där sådant utslag att någon, som ej var part i målet, därav led förfång, söktes ändring däri hos hovrätten genom besvär. Från hovrätt var besvär likaledes rättsmedlet, varigenom klagan fördes hos konungen (högsta domstolen) över hovrättens slutliga utslag i mål, som genom besvär inkommit till hovrätten.

I brottmål, i vilka vad och revisionsansökning inte var tillåtna, utgjorde besvär rättsmedlet jämväl i fråga om underrätts eller hovrätts huvudsakliga utslag. Från det förfarande, som ägde rum vid vad och revisionsansökning, skiljde sig besvärsförfarandet huvudsakligen däri, att enligt regeln något tillkännagivande hos den rätt, över vars beslut klagan fördes, inte var av nöden, samt att den, som besvärade sig, skulle, därest vederparten borde höras över den förda klagan, inom viss föreskriven tid ombesörja besvärens delgivning åt denne.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)