Y-kromosom
Wikipedia
Y-kromosomen är den manliga könskromosomen hos däggdjur och groddjur. Den är den minsta kromosomen i könscellen. En Y-kromosom och en X-kromosom leder normalt till att bäraren utvecklar manligt kön.
Y-kromosomen har mycket färre funktionella gener än X-kromosomen. Den enda verkligt viktiga genen på Y-kromosomen är SRY-genen som sparkar igång en händelsekedja, vilken leder till ökad tillverkning av testosteron och att fostret utvecklas till manligt kön.
Frånvaro av en funktionell SRY-gen, vilket nästan alltid är det samma som frånvara om Y-kromosom, alltid leder till kvinnligt kön. Vid de tillfällen när det befruktade ägget bara får en könskromosom utvecklas embryot till en flicka om det är en X-kromosom. Då endast en Y-kromosom finns i könskromosomparet utvecklas inget barn alls. Om det inte blir ett missfall utvecklas graviditeten till en druvbörd.
Om ett XY-foster har en genetisk mutation som leder till resistens mot testosteron - vanligen en mutation i testosteronreceptorn - utvecklas en individ med yttre kvinnliga drag, och både inre manliga och yttre kvinnliga könsorgan. Dessa personer har har 46XY-genotyp och kvinnlig fenotyp. Testikelvävnaden, som oftast sitter uppe i ljumskarna, utvecklas inte och måste opereras bort för att inte utvecklas till cancer. Dessa kvinnor bör i puberteten få ett tillskott av östrogent hormon.
Det finns också arter såsom fåglarna, där hannarna har två Z-kromosomer, medan honorna har två olika kromosomer: en Z-kromosom och en W-kromosom. Slutligen finns det arter, exempelvis gräshopporna, där individer kan ha antingen två X-kromosomer, vilket gör dem till honor, eller endast en X-kromosom och inget mer, s.k. XO, vilket gör dem till hannar. Deras spermier innehåller alltså antingen en X-kromosom eller så saknar de helt könskromosom.
Många kallblodiga djur såsom krokodiler saknar könskromosomer helt. Istället är det miljöfaktorer såsom temperaturen i boet som styr om embryot utvecklas till en hane eller hona.
