Westminsterpalatset

Wikipedia

Westminster Palace med Victoria-tornet

Westminsterpalatset (engelska: the new palace of Westminster) är en brittisk parlamentsbyggnad (Houses of Parliament) i London, belägen på Thames vänstra strand, där ett tidigare palats brann ner den 16 oktober 1834. Westminsterpalatset skadades i maj 1941 då tyska bombningar förstörde underhusets lokaler. 1950 var de delarna återuppbyggda. I flera hundra år, fram till 1529, var Westminster kungligt residens, men efter en brand flyttade kungligheterna delvis över till Whitehall.

Vid tävlan om nybygget efter 1834 segrade Charles Barry, som fick en duktig medarbetare i den grundlärde A.W.N. Pugin. Palatset - förenat till en arkitektonisk helhet med den från elden räddade medeltidsbyggnaden Westminster Hall - började uppföras 1848. Dess inre var färdigt först 1868. Det upptar en yta av omkring 3 250 kvadratkilometer, är 275 meter i längd och 90 meter i bredd. Stilen är rik engelsk sengotik (perpendicular style). Den långsträckta fasaden med det ideliga upprepandet av samma motiv ger ett intryck av torrhet; den livas likväl i hög grad av de tre asymmetriskt placerade tornen av olika form (mittornet 91 meter högt, klocktornet i norr 97 meter. och Viktoriatornet i sydväst 102 meter). Byggnadens material är dolomit från Yorkshire.

Westminster Palace, efter ett stereo-kort från 1800-talet, med "Big Ben"

Många detaljer är utsökta, genialiskt hållna i gotikens rätta anda. De förnämsta rummen är överhusets och underhusets salar. I byggnadens mitt ligger Central Hall, åttkantig (18 m i diameter, 23 meter i höjd), som genom korridorer står i förbindelse med de nämnda salarna och dessas förrum, de så kallade lobbies. Ingången till Central Hall går genom Westminster Hall, därifrån stiger man upp till S:t Stephen's Porch, ett förrum till S:t Stephen's Hall, som ursprungligen var ett medeltida kapell, men från 1547 länge användes till samlingslokal för underhuset. De första parlamentsmötena i Westminster ägde rum 1295.

[redigera] Westminster Hall

Westminister Hall är den äldsta delen i Westminsterpalatset, en 88 meter lång, 21 meter bred sal med ståtlig bjälktakskonstruktion i gotik, påbörjad 1097 av Vilhelm Rufus och helt ombyggd 1397-1399 av Rikard II.

Salen byggdes ursprungligen för att användas som en plats för festande och underhållning, men på grund av sin storlek kom den också att användas till mycket annat. Bland annat användes det till större möten och däribland av "the Royal Council of bishops, nobles and ministers". Denna grupp som senare kom att bli kända som Parlamentet var en förlaga till det som idag är landets överhus.

Det var också här som det första riktiga Engelska parlamentet som innehöll folkvalda deltagare höll sitt möte, sammankallat av Simon de Montfort år 1265.