Warszawas getto

Wikipedia

Warszawas getto (polska: Getto warszawskie) var ett judiskt getto i Generalguvernementet som del av förintelsen under andra världskriget och var det största judiska gettot som inrättades av Nazityskland. Under de tre år då gettot existerade skapade svält, sjukdommar och deportation till koncentrationsläger att antalet judar sjönk från cirka 450 000 till 37 000. Gettot skapades i mitten av 1940 i centrala Warszawa, väster om gamla staden. Warszawas getto var platsen där gettoupproret skedde, vilket var en av de första större upproren gentemot förintelsen och ockupationen.

En känd bild från Warszawas getto

[redigera] Gettot skapas

Efter tysklands anfall mot Polen den 1 september 1939 så följde en snabb framryckning av den tyska fronten vilken gjorde att Warszawa tvningades att kapitulerade den 28 september 1939. Efter kapitulationen så ingick Warszawa i Generalguvernementet. Olika former av inskränkningar speciellt riktade mot judar kom snart att gälla.

Generalguvernementets tyske generalguvernör Hans Frank utfärdade den 2 oktober 1940 en order om att inrätta ett getto.Inom sex veckor tvingades ickejudiska befolkningen att flytta från gettots fastställda område och judarna tvingades flytta in i området. På detta sätt kunde ickejudar och judar separeras vilket var en del av den tyska ockupationsmaktens strategi.

Warszawas getto blev natten mellan den 15 och 16 november 1940 avskilt från den övriga staden genom en tre meter hög mur vilken till att börja med hade 22 passager som vaktades. Tyskarna tillsatte ett juderåd (tyska. Judenrat) i Warszawas getto i likhet med de andra judiska gettona. Juderådet var en form av (maktlös) "självförvaltning" med bland annat en underlydande judisk ordningspolis. Till ledare för juderådet i Warszawas getto valdes Adam Czerniaków.

Trots stor trängsel skickades ständigt nya judar till gettot. Gettots befolkning låg ursprungligen på cirka 380 000 judar vilket var cirka 30 procent av Warszawas befolkning trots att gettots storlek bara var 2,4 procent av Warszawas yta. Warszawa var innan kriget den stad i Europa som hade den största judiska befolkningen. Till gettot blev inte bara judar från Warszawa deporterade utan också från andra polska regioner och från andra ockuperade länder.

Tyskarna hade fabriker i gettot där en del av judarna jobbade inom verksamheter relaterade till kriget. Det fanns bland annat ett företag som reparerade soldatkläder.

[redigera] Deportation och stängning av gettot

Den 22 juli 1942 informerades juderådet att alla judar skulle deporteras österut. Undantag gjordes för de som arbetade i tyska fabriker, arbetade på judiska sjukhus, medlemmar av juderådet och deras familjer, och de som arbetade för den judiska ordningspolisen och deras familjer. Detta var starten på deportationen av de flesta judarna i gettot till främst förintelselägret Treblinka.

Efter de stora deportationerna så formerades av flera politiska organisationer en gemensam organisation som kallades ŻOB (Żydowska Organizacja Bojowa, Judiska kamporganisationen), som leddes av Mordechai Anielewicz, och bestod av 220-500 personer. Ytterligare 250-450 personer var organiserade i ŻZW (Żydowski Związek Walki, judiska kampförbundet). Medlemmarna av dessa grupper hade inga illusioner angående tyskarnas planer och de ville kämpa även om det ledde till döden. Deras beväpning bestod mestadels av pistoler, hemmagjorda bomber och Molotov cocktails. ŻZW var bättre beväpnade på grund av bättre kontakter med den polackerna utanför gettot.

Judarna i gettot revolterade i ett uppror som ägde rum i april 1943 vilket kvästes brutalt av nazisterna.

[redigera] Litteratur och film

Władysław Szpilman: Pianisten (självbiografisk bok) och Pianisten (film baserad på boken)
Lena Einhorn: Ninas resa (självbiografisk bok) och Ninas resa (film baserad på boken)