Utforskningen av Mars

Wikipedia

Utforskningen av Mars med rymdsonder har pågått sedan 1960-talet. Ingen människa har dock ännu färdats till Mars.

Innehåll 1 Tidiga resor 1.1 Tidiga sovjetiska resor 1.2 Marinerprogammet 2 Landare och senare uppdrag 2.1 Det sovjetiska Marsprogrammet 2.2 Vikinglandarna 2.3 Phobosprogrammet 2.4 Mars Global Surveyor 2.5 Mars Pathfinder 2.6 Misslyckade år 2.7 Mars Odyssey 2.8 Mars Express och Beagle 2 2.9 Mars Exploration Rovers 2.10 Mars Reconnaissance Orbiter 3 Framtida uppdrag 3.1 NASA och ESA 3.2 Ryssland 4 Expeditioner till Mars 5 Externa länkar

[redigera] Tidiga resor

[redigera] Tidiga sovjetiska resor

Sovjetunionen var de första som försökte skicka en rymdsond till Mars. Farkosten hette Marsnik 1 och den lämnade aldrig jordbanan. Det gjordes ytterligare ett försök med Marsnik 2 men inte heller det gick. Efter att USA börjat visa intresse för planeten väntade Sovjetunionen med att skicka ytterligare farkoster till Mars och inriktade sig istället på Venus.

[redigera] Marinerprogammet

Den amerikanska sonden Mariner 4 var den första rymdsonden som nådde Mars 1964. Dess tvillingsond, Mariner 3 kraschade i havet strax efter start. Mariner 4 skickade hem 21 bilder av ytan och den visade att Mars har en mycket tunn atmosfär. Spekulationerna om konstgjorda kanaler på Mars tysnade efter att bilderna offentliggjorts.

Fyra år senare anlände Mariner 6 och 7 till Mars. De var mycket mer avancerade än Mariner 4. De analyserade atmosfären och tog närbilder av ytan. Alla dessa sonder missade vulkanerna, ravinerna och floddalarna.

Nästa sond, Mariner 9, gick in omloppsbana runt Mars 1971. Precis som för Mariner 4 kom dess tvillingsond inte fram till Mars. När Mariner 9 kom fram var planeten täckt av en dammstorm. När det klarnade började Mariner 9 sända hem data om Mars. Sonden var byggd för att fungera i 90 dygn men den kom att fungera i ett helt år. Ravinen Valles Marineris fick sitt namn efter denna banbrytande sond. Ett par bilder visade för första gången spår av vatten som runnit över planetens yta.

[redigera] Landare och senare uppdrag

[redigera] Det sovjetiska Marsprogrammet

År 1969 förberedde Sovjet en ambitös 5-tons kretsare kallad M-69. Två kopior av denna sond försvann i misslyckade uppskjutningsförsök med en ny och kraftfull Protonraket.

År 1971, kort efter misslyckandet med att skjuta upp Cosmos 419, sände Sovjet upp både Mars 2 och Mars 3, nästan ett årtionde efter uppskjutningen av Mars 1. Alla dessa sonder var delar av det sovjetiska Marsprogrammet. Sonderna Mars 2 och Mars 3 hade med sig en landare och båda anlände till Mars år 1971. Mars 2:s landare kom in atmosfären med en för brant vinkel, vilket gjorde att den kraschade mot ytan. Mars 3:s landare var mera lyckosam. Den nådde ytan men fungerade i endast 20 sekunder. Landaren var det första människotillverkade föremålet som nådde Mars yta.

År 1976, sände Sovjet ytterligare 4 sonder till Mars: Mars 4 och Mars 5 som skulle kretsa i banor runt Mars; Mars 6 och Mars 7, som förde med sig varsin landare. Den enda av dessa fyra rymdsonder som lyckades var Mars 5. Den lyckades sända 60 bilder innan sändaren gick sönder. Mars 6:s landare sände data under nerstigningen, men slutade sända innan den landade. Både Mars 4 och 7 missade planeten.

[redigera] Vikinglandarna

Efter upptäckterna som gjordes med Mariner 9 ville man landa på ytan för att leta efter liv. Vikingsonderna sändes upp 1975 och kom fram 1976. Viking 1 landade på ett område som kallas Chryse Planitia (guldfälten). Dess första bilder visade ett stenigt ökenlandskap med en skär himmel. Viking 2 landade den 3 september. Den landade på Utopia Planitia.

Landarna var utrustade med kameror, meteorologiska instrument, jordbävningsdetektorer och magnetfältsdetektorer. Båda hade robotarmar för att samla in jord som sedan analyserades för att hitta liv. Även om resultaten var intressanta, gav experimenten inga bevis för att liv existerade eller hade existerat.

[redigera] Phobosprogrammet

Efter det ganska lyckade Marsprogrammet, sände Sovjet år 1988 Phobos 1 och 2 till Mars för att studera dess månar Phobos och Deimos. Man förlorade kontakten med Phobos 1 på dess väg till Mars. Phobos 2 lyckades med att fotografera Mars och månen Phobos, däribland bilder där månen och Mars var med på samma bild.

Strax före den sista delen av uppdraget, då rymdsonden skulle flyga på en höjd av 50 m ovanför ytan och landsätta två landare, en mobil enhet och en stationär plattform, förlorade man kontakten med rymdsonden. 27 mars 1989 avslutades Phobosprogrammet eftersom man inte längre kunde få kontakt med Phobos 2.

[redigera] Mars Global Surveyor

Efter misslyckandet med Mars Observer år 1992, tog NASA snabbt fram Mars Global Surveyor. Denna rymdsond var den första på två decennier att lyckas med det den var avsedd för vid Mars. Man sköt upp sonden den 7 november 1996 och gick in omloppsbana 12 september, 1997. I mars 1999, efter att ha i ett och ett halvt år arbetat med att komma i cirkulär bana, kunde huvuduppdraget påbörjas. Uppdraget var att från en låg höjd kartlägga hela Mars yta med hjälp av kameror. Detta klarade den på ett Mars-år (drygt två jordår). Mars Global Surveyors huvuduppdrag slutade 31 januari 2001 och den arbetar nu på övertid.

Mars Global Surveyor studerade hela Mars yta, dess atmosfär och inre, och den har sänt hem mer data om den röda planeten än vad alla andra sonder tidigare gjort tillsammans. Mars Global Surveyor har också producerat en tredimensionell bild av Mars norra polarkalotter.

Magnetometerdata visar att planetens magnetfält inte globalt genereras i Mars kärna, utan finns på flera ställen vid skorpan. Nya temperaturdata och närbilder på Marsmånen Phobos visar att dess yta består av ett puderlikt material som är minst 1 meter tjockt. Orsaken till detta är miljoner år av meteornedslag.

[redigera] Mars Pathfinder

Mars Pathfinder, som sköts upp en månad efter Mars Global Surveyor, landade den 4 juli, 1997. Dess landningsplats var en uttorkad havsbotten på Mars norra hemisfär kallad Ares Vallis, vilket tillhör de stenigaste områdena på Mars. Pathfinder hade med sig en liten radiostyrd bil kallad Sojourner, vilken åkte ett par meter vid landningsplatsen och samlade in sten som den sedan undersökte.

Tills den sista dataöverföringen 27 september 1997 sände Mars Pathfinder hem 16 500 bilder tagna av landaren och 550 bilder tagna av bilen. Bilen gjorde 15 kemiska analyser av stenar den samlat in.

[redigera] Misslyckade år

Efter sucéerna med Mars Global Surveyor och Mars Pathfinder, följde två år av misslyckanden, 1998 och 1999, med den japanska rymdsonden Nozomi och NASA:s Mars Climate Orbiter, Mars Polar Lander, och Deep Space 2.

Skälet till att Mars Climate Orbiter inte kom fram är ganska pinsamt. Ingenjörer på Lockheed Martin hade blandat ihop poundforce och newton och NASA hade hoppat över att kontrollera sådana detaljer vilket orsakade kursavvikelser under resan så att sonden brann upp i atmosfären. Se Why The Mars Probe Went Off Course

[redigera] Mars Odyssey

2001 vände oturen när NASA:s Mars Odyssey gick in i omloppsbana runt Mars. Dess uppdrag är att använda spektrometrar och kameror för att hitta spår av vatten och vulkanisk aktivitet på Mars.

28 maj 2002 rapporterade NASA att sateliten funnit stora mängder väte, ett tecken på att vatten finns mindre än en meter under ytan.

[redigera] Mars Express och Beagle 2

2 juni 2003 sköts European Space Agency:s rymdsond Mars Express upp från Baikonur. Mars Express bestod av Mars Express Orbiter och dess landare Beagle 2. Beagle 2, som var konstruerad att inte röra på sig, förde med sig borrinstrument och den minsta spektrometern som hade byggts och många andra instrument på en robotarm som kunde röra sig intill Beagle 2.

Mars Express gick in i omloppsbana 25 december 2003 och Beagle 2 gick in i Mars atmosfär samma dag. Men när man skulle kontakta Beagle 2 gick det inte eftersom Beagle hade kraschat. Man gjorde flera försök att kontakta den, men man misslyckades.

23 januari 2004 rapporterade ESA att man med hjälp av spektrometer ombord på satelliten uppmätt spektrum från väte. Strålningen är baserad på reflektion av solens synliga och infraröda ljus. Mätdata hämtades från Mars nordkalott. Vätet förekommer i vad som formodas vara is. Dessutom kunde man tyda spektrum från frusen koldioxid.

[redigera] Mars Exploration Rovers

Kort efter Mars Express sände NASA ett par tvillingrobotar som skulle röra sig över planeten. Deras uppdrag skulle vara en del i Mars Exploration Rover Mission. 10 juni 2003 sköts MER-A (Spirit) upp. Den gjorde en lyckad landning i Gusevkratern (som man tror är gammal havsbotten) 3 januari 2004. Rovern (strövaren) skulle undersöka stenar och yta för att fastställa områdets vattenhistoria. Den 7 juli 2003 sköts den andra rovern, MER-B (Opportunity), upp. Den landade 24 januari 2004 i Meridiani Planum för att göra liknande arbete.

I slutet av juli 2005 rapporterade Sunday Times att fordonen hade fört med bakterien Bacillus safensis till Mars. Enligt en av NASA's mikrobiologer kan denna bakterie både överleva rasan dit och förhållanderna på Mars.

I mars 2006 fungerade båda fordonen bra, men de började visa små tecken på åldrande. Fordonen upptäcker fortfarande nya saker såsom den första meteoriten som upptäckts på en annan planet, Heat Shield Rock.

[redigera] Mars Reconnaissance Orbiter

12 augusti, 2005 sköts Mars Reconnaissance Orbiter upp mot den röda planeten, för att göra ett två-årigt vetenskapligt arbete. En stor del i uppdraget är att hitta framtida landningsplatser för landare och människor. MRO gick in i omloppsbana runt Mars 10 mars 2006

[redigera] Framtida uppdrag

[redigera] NASA och ESA

Nästa farkost som planeras att skickas till Mars blir Phoenix, som kommer att skjutas upp 2007. Denna sond är tänkt att följas av två avancerade fordon: NASA:s Mars Science Laboratory som ska skjutas upp 2009 eller 2011, och ESA:s ExoMars, som kommer att skjutas upp 2011.

NASA:s Mars Sample Return, MSR, ska ta prover från Mars yta och återvända med dem till jorden. MSR är planerad att skjutas upp någon gång mellan 2010 och 2020, troligtvis 2013 eller 2015. Först med att ta hem material från en annan himlakropp än jordens egen måne blir dock, om allt går som planerat, den ryska sonden Phobos-Grunt som ska återvända från Mars måne Phobos 2010.

Ännu längre fram i tiden ligger NASA:s rover Astrobiology Field Laboratory, med planerad uppskjutning år 2016. NASA är också intresserat av att borra ner i Mars yta för leta efter vatten. Några beslut om sonder för detta ändamål är ännu inte fattade, men ett förslag finns om farkosten Deep-drill Lander som ska kunna borra mer än 100 meter ner under ytan.

[redigera] Ryssland

Ryssarna planerar att skjuta upp Phobos-Grunt år 2009. Denna farkost ska hämta meterial från Phobos yta och sända det hem till jorden.

[redigera] Expeditioner till Mars

År	Expedition	Uppskjuten	Ankomstdag	Kommentar
1960	Marsnik 1	10 oktober	-	Nådde ej upp i jordbana
	Marsnik 2	14 oktober	-	Nådde ej upp i jordbana
1962	Sputnik 22	24 oktober	-	Lämnade aldrig jordbana
	Mars 1	1 november	juni 1963	Förbiflygning. Kontakten bröts före ankomst
	Sputnik 24	4 november	-	Förbiflygning. Lämnade aldrig jordbana.
1964	Mariner 3	5 november	-	Misslyckad uppskjutning
	Mariner 4	28 november	14 juli 1965	Första lyckade förbiflygningen och bildöverföring.
	Zond 2	30 november	augusti 1965	Förbiflygning och möjligt landningsförsök. Kontakten bröts under flygningen i april 1965.
1969	Mariner 6	25 februari	augusti 1969	Förbiflygning. Lyckad
	Mariner 7	27 mars	augusti 1969	Förbiflygning. Lyckad
	Mars 1969A	27 mars	-	Kretsare. Misslyckad uppskjutning
	Mars 1969B	2 april	-	Kretsare. Misslyckad uppskjutning
1971	Mariner 8	8 maj	-	Kretsare. Misslyckad uppskjutning
	Cosmos 419	10 maj	-	Kretsare. Misslyckad uppskjutning
	Mars 2

• Vad som hände Beagle 2 vet man inte. Man fick aldrig någon bekräftelse på att farkosten landat.
• Den sovjetiska sonden Mars 6 slutade dock att sända vid själva landningen.

[redigera] Externa länkar

• NASA's Mars Exploration Program