Urmakaranalogin
Wikipedia
Urmakaranalogin (engelska: Watchmaker analogy) är ett klassiskt argument för Guds existens som använts av bl.a. av Descartes och William Paley.
Argumentet utgår från premissen att man kan avgöra att något är designat genom att studera det. Eftersom man kan lätt kan se att en klocka är designad, kan man sluta sig till att naturen är designad eftersom också naturen innehåller många delar som är beroende av varandra och samspelar med varandra. Om något är designat måste det också finnas en eller flera designers. Titeln på Richard Dawkins bok Den blinde urmakaren (1986) anspelar på urmakaranalogin.
