Transkriptionsfaktor
Wikipedia
Transkriptionsfaktorer är en grupp proteiner som behövs för att en gen ska börja kopieras till RNA, alltså för att transkriptionen ska starta. Det finns två huvudsakliga klasser av transkriptionsfaktorer, generella och regulatoriska. De generella transkriptionsfaktorerna kallas TFIIA, TFIIB o.s.v., där TFII refererar till att de interagerar med RNA-polymeras II, som bygger allt mRNA i eukaryota celler.
Transkription med RNA-polymeras II initieras genom att transkriptionsfaktorn TFIID binder till en DNA-sekvens som kallas TATA-box, som befinner sig omkring 25 baspar uppströms från genen som ska transkriberas och består av en repetitiv sekvens av adenin och tymin. Detta orsakar en förändring i DNA-strukturen som gör att fler transkriptionsfaktorer samt RNA-polymeras II kan bilda ett komplex vid TATA-boxen. Därefter kommer TFIIH med hjälp av ATP-hydrolys tvinga isär DNA-dubbelhelixen så att RNA-polymeras kan binda till DNA-strängen och påbörja transkriptionen. TFIIH kommer också att fosforylera RNA-polymeras II så att dess konformation förändras vilket gör att den kan dissociera från komplexet men fortfarande vara bunden till DNA-strängen, så att hela genen kan transkriberas.
Regulatoriska transkriptionsfaktorer binder till DNA-helixen uppströms från genen de reglerar, och kan antingen hämma eller stimulera genuttrycket. Avståndet från en regulatorisk transkriptionsfaktor till genen kan vara väldigt stort, upp till flera tusen baspar. Vissa transkriptionsfaktorer kan på så vis reglera identiteten hos celler i ett embryo av en flercellig organism och därmed identiteten hos hela organ. Viktiga regulatoriska transkriptionsfaktorer är Hox-generna och MADS-box generna.
