Tarotkortlek

Wikipedia

Tarotkortlek, är en kortlek som uppfanns omkring år 1440 i Italien som en variant av den sedan tidigare existerande kortleken.

Precis som i vår moderna fransk-engelska kortlek innehåller tarotkortleken fyra färger, men i tarotkortleken heter färgerna mynt, svärd, bägare och stavar. Det finns också tarotkortlekar som istället har de välkända färgerna spader, hjärter, ruter och klöver. I varje färg finns fyra klädda kort: Kung (K), Dam (D), Riddare (R) och Page (P). Varje färg innehåller också 10 nummerkort numrerade 1-10. Det nya med tarotkortleken var att man lade till 22 stycken extra trumfkort som tillsammans kallas för arcana major eller stora arkanan. Det finns också andra varianter av tarotkortlekar som skiljer sig åt i sammansättning, men den med 22 tilläggskort (dvs totalt 78 kort) är idag standard. Korten i stora arkanan har olika motiv och det är dessa man främst förknippar tarotkortleken med. Korten i stora arkanan saknar färg men har en standardiserad rangordning, lägst är Narren, högst är Världen. Andra exempel: Ödeshjulet, Rättvisan, Döden, Djävulen, Yttersta domen och De älskande. Av många har de ansetts bära på någon särskild magisk eller symbolisk innebörd.

Idag förknippas tarotkort framförallt med spådom, trots att syftet med denna lek (precis som med alla kortlekar) ursprungligen var att spela spel. Idén att spå i tarotkorten härstammar från 1700-talet och bruket lever kvar än idag. Den förste person som nämner spådom med tarotkort är schweizaren Antoine Court de Gébelin (1719-1784) i hans stora bokverk Le Monde primitif från 1773-1784. Antoine Court de Gébelin hävdade att tarotkortleken uppfanns av fornegyptiska präster och att den representerar någon slags gudomlig visdom. Trots alla myter om spådom och ockultism spelas än idag kortspel med tarotkortlek i vissa europeiska länder. De spel som spelas är naturligtvis speciellt avpassade för tarotkortleken, men kan med vissa modifieringar även spelas med vanlig standardkortlek. Exempel på tarotkortspel är Scarto, Le Jeu de Tarots, Triomphe forcée och Tapp tarock.

Källa: Kortspelshandboken av Dan Glimne.