Tågaborg

Wikipedia

Tågaborg Helsingborg
Folkmängd(2005)	7 113
Area()
Folktäthet()
Medborgarutskott	Väst
Församling	Maria församling
Läge	{{{2}}}

Tågaborg är ett bostadsområde i den nordliga delen av Helsingborg. Där finns en grundskola (årskurs 1-6) och ett högstadium (årskurs 7-9) som heter Magnus Stenbocksskolan.

Längs Tågagatans västra del är bebyggelsen mer stadsmässig med flerfamiljshus, mestadels från tidigt 1900-tal. I söder, nära Hälsobacken, och längre i norr, mot Pålsjö skog, ligger däremot flera patriciervillor, som tillkommit på platsen p g a landborgens utsikt över Öresund. Många av gatorna har fått namn efter svenska härförare, t ex Karl X Gustav, Erik Dahlberg och Carl Gustaf Wrangel. Gatan Öresundsgatan, som skulle legat på kanten av landborgen, blev dock aldrig av. Istället ligger här nu ett vandringsstråk kallat Landborgspromenaden. Tågaborg är ett av de attraktivaste bostadsområdena i Helsingborg, vilket återspeglas i huspriserna. Den förmodligen mest kända gatan som går genom Tågaborg är Tågagatan.

[redigera] Historia

I mitten av 1700-talet uppfördes landeriet Tågabacken på randen av landborgen på vad som vid den tiden kallades för Stora Möllevången. Det bestod av enkla byggnader, mestadels i korsvirke. Vid mitten av 1800-talet uppförde familjen Barck två nya landerier i området: 1852 byggdes Nyborg och 1859-60 uppfördes Wikingsberg vid kanten av Hälsobäcksravinen. Dessutom byggde man ut Tågabacken med en ny huvudbyggnad, Villa Tågaborg, som senare kom att namnge hela området. I anknytning till Wikingsberg byggde Emelie du Rietz ett mindre landeri vid namn Emmhem, som fortfarande finns kvar i Vikingsbergsparken. Tillsammans med Pålsjö gård ägde dessa landerier den största delen av marken från Tågagatan och norrut.

Viss blygsam bebyggelse förekom i södra delarna av området, här grundades exempelvis ett antal mindre industrier med tillhörande bebyggelse. På 1880-talet började Tågaborgs nya ägare, Petter von Möller sälja ut ett antal tomter för bebyggelse, vilket även ägarna av Pålsjö gårds marker, konsulerna Persson och Sylvan, gjorde. I mitten av 1800-talet lades även en ny gata vid namn Tågaborgsvägen (numera Karl X Gustavs gata) ut mellan Tågagatan och Halalid och det var här som de flesta nya byggnaderna uppfördes. 1884 styckade Persson och Sylvan upp sin mark i tomter för försäljning, men intresset för dessa var svagt. Petter von Möller hade däremot större lycka med sin tomtförsäljning och mellan Karl X Gustavs gata och landborgens kant uppfördes i slutet av 1800-talet ett antal villor. Utstyckingen skedde dock utan en överordnad plan, vilket fick von Möller att kontakta stadsingenjören Söderqvist, som fick i uppdrag att rita upp en plan. Planen ritades enligt tidens rutnätsideal, förutom när man tog hänsyn till existerande bebyggelse och tomtdragningar. Från 1898 och drygt 10 år framåt såldes all tomtmark i området. Från början var det mest villor, men även flerbostadsbebyggelse, t ex längs Wrangelsgatan. Många av villorna dominerar fortfarande landborgskanten i norra Helsingborg, t ex Villa Wingårdh.

Bebyggelsen på Tågaborg och flera andra bostadsområden i Helsingborg uppfördes utan kontroll av staden, vilket kommunfullmäktige försökte stävja genom att utlysa en stadsplanetävling år 1905-1906, på initiativ av konsul Persson. Flera förslag kom in till staden och man gav stadsingenjören i Malmö, major Nilsson, i uppdrag att utforma en plan med utgångspunkt från de olika förslagen. Planen stod klar 1909 och för Tågaborgs del fick denna en stor betydelse. Nilsson tog hänsyn till den befintliga bebyggelsen och dessutom skedde ett flertal kommunikationsförbättringar i form av nya vägar underlättandet av möjligheten att dra spårväg genom stadsdelen, vilket blev verklighet 1921.

I södra Tågaborg var bebyggelsen blandad i och med de industrier som låg här. Bebyggelsen bestod av både enklare och finare flerbostadhus, villor, radhus och egnahemsbostäder. De västra delarna, utmed landborgen dominerades av villor för de mer välbemedlade och i öster låg en arkitektoniskt väl sammanhållen villastadsdel för medelklassen. Dessa strukturer lever till stor del kvar än idag. Flerbostadsbebyggelsen i de södra delarna har däremot ökat med tiden, mest längs Pålsjögatan. Först ett antal hus i Jugendstil, sen även bebyggelse i senare stilar. På 60-talet revs Villa Tågaborg och ungefär samtidigt sanerades stora delar av arbetarbebyggelsen längs Wrangelsgatan och ersattes av senmodernistiska, mer funktionalistiska hus, och senare även miljonprogramhus.

[redigera] Källor

• Helsingborgs stads hemsida
• Helsingborgs historia, del VII:3 - Stadsbild, stadsplanering och arkitektur - Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1970. (Henrik Ranby, 2005, ISBN 91-631-6844-8)

	Helsingborgs stadsdelar
	Adolfsberg | Berga | Centrum | Dalhem | Drottninghög | Elineberg | Eneborg | Eskilsminne | Fredriksdal | Fältabacken | Gustavslund | Högaborg | Högasten | Husensjö | Mariastaden | Miatorp | Norr | Närlunda | Olympia | Planteringen | Ramlösa | Raus | Ringstorp | Rosengården | Råå | Slottshöjden | Sofieberg | Stattena | Söder | Tågaborg | Wilson Park | Ättekulla