Tändhatt
Wikipedia
En tändhatt är en liten laddning som fungerar som utlösare för sprängämnen. För vissa sprängämnen räcker det med en låga eller ett slag för att starta explosionen, medan andra kräver en kraftig impuls för att aktiveras. Tändhattar innehåller en liten mängd av något lättantändligt så kallat initialsprängämne. Denna mängd kallas tändsats och den aktiverar sedan huvudladdningen.
Tändhattar kan utlösas genom slag (vanligt i vapen), elektricitet (vanligt vid sprängning) eller eld (till exempel vid tändning med stubintråd).
I eldvapen används tändhattar för att antända drivladdningen. Tändhatten kan vara en lös enhet, som i slaglåsvapen, men oftast sitter den fast monterad i en patronhylsa.
Tändhatten i en patronhylsa kan vara elektrisk eller mekanisk. Med mekanisk avses en tändhatt som tänder när den utsätts för slaget från ett tändstift, ett slagstift eller en slagbult. Det finns två typer av mekaniska tändhattar; Boxer och Berdan, båda uppkallade efter sina respektive uppfinnare. En Boxer-tändhatt är en komplett enhet medan en Berdan-tändhatt kräver att det finns ett mothåll i hylsan för att tändstiftets spets skall kunna tända tändsatsen.
Till grovkalibrig ammunition används ofta istället för tändhatt en tändskruv.
