Sumerisk mytologi
Wikipedia
Sumererna praktiserade en polyteistisk religion och den sumeriska mytologin innehöll gudar och gudinnor som representerade naturkrafter och närvararon av andliga väsen på ungefär samma sätt som gestalterna i den grekiska mytologin. Ursprungligen troddes gudarna ha skapat människorna som sina tjänare men därefter befriat dem från dessa tjänande uppgifter när de blev för svåra att handskas med.
Många av berättelserna i den sumeriska religionen påminner starkt om berättelserna i andra religioner i Mellanöstern. T.ex. liknar Bibelns beskrivning av människans skapelse och Noas ark sumeriska berättelser. Sumerernas gudarna och gudinnorna liknar också dem hos akkaderna, kanaanéerna och andra folk. Även till den grekiska mytologin finns många paralleller, till exempel mellan Inannas nedstigande till underjorden och Persefones.
[redigera] Kosmologi
Universum blev till när Nammu, en formlös avgrund, kollapsade och gav upphov till An, himmelsguden, och Ki eller Ninhursag, jordgudinnan. Dessa gudar skapade Enlil, vindguden som blev gud över de andra gudarna. Enlil blev emellertid fördriven från den himmelska boningen Dilmun efter att ha våldtagit Ninlil som födde honom mångudinnan Sin, också känd som Nanna. Sin och Ningal födde därefter Inanna, krigets och kärlekens gudinna, och Utu (alternativt Shamash), solguden. Under sin tid i exil blev Enlil fader till tre andra underjordsgudar, bl.a. Nergal.
Nammu födde också Enki, vattenavgrunden Abzus gud och den som hade makten över Me, de heliga dekret med vilka den fysiska världen och samhällets lagar styrdes.
Detta gav upphov till världen så som vi känner den.
[redigera] Källor
De äldsta kända skrifterna som berör den sumeriska kosmologin kommer från Enheduanna
