Spränggranat
Wikipedia
Spränggranat är den vanligaste typen av granat och används främst till kanoner och haubitser inom fältartilleriet.
En komplett spränggranat består av ett tändrör och en granatkropp. Granatens hölje kallas granathylsa (ej att förväxla med patronhylsa eller laddningshylsa) och innesluter sprängladdningen. Runt granatens liv sitter oftast en drivgördel av koppar.
Granathylsan formas genom erhardthålning och efterföljande stukning av spetsen. Därefter svarvas hylsan till rätt mått. Den tillverkas av automatstål, eller annat stål med god spånbarhet, för att ge jämn splitterverkan.
Sprängladdningen, som oftast består av trotyl, gjuts på plats i granaten. Normalt utgör sprängladdningen mellan 10 och 15% av granatens vikt.
Historiskt dök de första egentliga spränggranaterna upp vid 1900-talets början i och med att bearbetningsmetoderna för stål förbättrades och att trotyl ersatte svartkrut och pikrinsyra i militära sprängladdningar.
