Socialism

Wikipedia

Socialism är i grunden en benämning på en ideologi som förespråkar en samhällsform där ekonomin står under folklig kontroll. Socialism är en social och politisk åskådning som bygger på idén om social jämlikhet och rättvisa, och som söker sitt ursprung i upplysningens omvandling (Ronny Ambjörnsson, professor i idéhistoria spårar socialismen än längre tillbaka i tiden, detta gör även författaren Gunnar Gunnarsson) Socialismens ursprungstanke var att man skulle få bort all orättvisa genom gemensamt ägande. Med tiden kom den teoribildning som framställdes av Karl Marx och Friedrich Engels att bli den förhärskande teoretiska grunden för nästan alla socialister.

Under 1900-talets början splittrades socialismen i två grenar: den reformistiska och den kommunistiska; den reformistiska grenen tog mer eller mindre avstånd från flera av Marx' och Engels' grundtankar som revolutionen och proletariatets diktatur, för att istället pragmatiskt sträva efter social rättvisa genom lagstiftningar och transfereringar. Idag har de reformistiska socialisterna, framförallt inom socialdemokratin, anklagats för att ha övergett så många socialistiska principer, att deras ideologiska grundsyn har ifrågasatts.

Innehåll

1 Filosofiska grundtankar
2 Socialistiska förgreningar
3 Kollektivism
4 Klasskamp
5 Kritik
6 Socialistiska organisationer eller partier i Sverige
7 Socialistiska tidningar
8 Se även
9 Externa länkar

[redigera] Filosofiska grundtankar

Socialism förordar i allmänhet rättvist utfall, eller att individernas utgångsvillkor ska göras mera jämlika, medan liberalism i allmänhet förordar rättvisa regler, och utgår från den enskildes inneboende förutsättningar och möjligheter att hävda sig i samhället (göra karriär). Till en början var endast liberalismen intellektuell och för bildning; intellektualism märks till exempel bland Svenska Socialdemokratiska Arbetarpartiet först när de kom i regeringsställning.

Grundsatser för socialismen är för de flesta jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism, klasskamp och inom den reformistiska delen av rörelsen folkstyre. Det finns dock socialister, främst vissa anarkister som motsätter sig idealiserandet av kollektivet. Målet för samtliga socialistiska åskådningar är att utplåna klassamhället som de anser vara diskriminerande.

Den ursprungliga tanken om det socialistiska samhället, var att det var en övergångsfas där klassamhället skulle upplösas och statsmakten med tiden förlora sin funktion och upphöra att existera. Vissa länder där kommunistiska och socialdemokratiska partier varit statsbärande har betecknat sig som socialistiska utan att verka sträva för detta mål. I dessa länder har det vanligen utkristalliserats byråkratiska maktapparater som strukturellt påminner om ett kastsystem eller adel.

Det socialistiska samhället strävar efter avskaffandet av det privata ägandet över produktionsmedlen och samhälleliga resurser. Detta menar många åstadkomms genom planekonomi som avser utjämna sociala och ekonomiska olikheter, och därigenom klassamhället, genom att skapa en så effektiv produktion att det uppstår ett överflöd av alla varor och i synnerhet arbetstid. Genom att upprätta en planekonomi avser man också överföra den dagliga kontrollen över drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en långsiktig plan. Karl Marx skrev att under socialism arbetar människor efter förmåga och får efter arbetsinsats, för att senare under kommunism, när samhället präglas av överflöd, arbeta efter förmåga och få efter behov. Det finns dock socialister som inte ser planekonomin som ett medel för att slå ner på klassamhället, utan förordar en marknadsekonomi, oftast återfinns dessa bland vissa anarkister.

Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhället och att gigantiska privata företag inom sig har börjat bygga planekonomier, om än i kraftigt förvrängd och byråkratiserad form. Teorin om att kapitalismens sönderfall tvingar kapitalistklassen att släppa fram vissa element av socialism, kallas den invaderande socialismen, och myntades av Friedrich Engels.

Många gånger har dock stater som betecknat sig själva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt ägande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi.

[redigera] Socialistiska förgreningar

En faktor som förenar många av dess riktningar är kravet på ett annat samhällssystem än kapitalismen. Hur ett sådant samhälle skall uppnås och vad det ska innehålla finns det dock ingen enighet om. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater nå detta genom reformer (reformism) och de kan också tänka sig inslag av marknadsekonomi i ett socialistiskt samhälle. Kommunister eftersträvar i allmänhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism. Syndikalister vill skapa ett socialistiskt samhälle utan egentlig statsmakt där istället den största makten ligger hos fackföreningar; statens bortdöende ser kommunister inte som möjligt förrän i ett senare utvecklingsskede. Anarkister vill omgående avskaffa staten och istället införa arbetarråd, direktdemokrati och självförvaltning, och kallar ibland sin vision "frihetlig socialism" eller "frihetlig kommunism".

I den marxistiska teorin finns olika typer av revolutioner definierade. Den revolution som borgarklassen genomförde i västeuropa då den krossade feodalismen kallas för "demokratisk revolution" och den typ av revolution som är tänkt att genomföras i demokratiska länder kallas för "socialistisk revolution". Man menar att den demokratiska revolutionen handlade om formella rättigheter såsom likhet inför lagen eller allmän rösträtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rätt att leda och fördela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som överför samhällsmakten i arbetarklassens händer.

I de länder där demokratiska revolutioner ej genomförts, framför allt tredje världen, anser många socialister att det som står först på dagordningen är en demokratisk revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell förrän den demokratiska revolutionen förverkligats. De socialister som förespråkar att den demokratiska revolutionen måste genomföras först kallas maoister, eller guevaraister.

Trotskisterna anser att det idag är omöjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta kräver att landet uppnår ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar är omöjligt med den sammanflätade världsmarknad och starka imperialistiska nationer som finns. Därför vill de genomföra socialistiska revolutioner även i länder som ännu inte haft några demokratiska revolutioner. Detta genomförande av två steg i ett kallar man för den permanenta revolutionen.

I grova drag kan dagens praktiska socialism indelas i;

frihetlig, till exempel anarkism, syndikalism, autonomism, rådskommunism
auktoritär eller totalitär, till exempel marxism-leninism eller stalinism.
revolutionär, till exempel marxism
demokratisk reformistisk, till exempel socialdemokrati
demokratiskt revolutionär, till exempel guevaraism, maoism
de som följer den permanenta revolutionens teori, trotskism

[redigera] Kollektivism

Marxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhället måste analyseras utifrån grupptillhörighet, och där motsättningarna mellan klasser är den absolut viktigaste politiska dimensionen. Andra, bland annat anarkister, utgår från individen som bas och ser kritik mot stat, byråkrati och maktens existens av samma vikt som klassmotsättningarna. Idén om kollektivet står i motsats till liberalismens betoning av individen även om socialismen även säger sig förespråka individens frigörelse. Förhållningssättet till detta kollektiv ska vara solidariskt. Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, på senare år har det även gällt medicinskt handikappade och missanpassade indivder. Strävan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre, är ett återkommande ämne för debatt bland reformistiska socialister/anarkister och i kritiken mot kommunismen.

Ordet kollektivism används sällan av socialister själva och ordet anses ha en negativ klang. Vad begreppet innebär är heller inte ordentligt klarlagt. Idag hörs benämningen främst bland socialisters meningsmotståndare, men har har även förekommit inifrån.

[redigera] Klasskamp

Klasskamp är enligt den socialism som utgår från Marx den kamp som ständigt pågår mellan den härskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetet utgörs av de egendomslösa, produktiva arbetarna, och kapitalet utgörs av dem som äger produktionsmedel. Socialister anser sig arbeta för att stärka arbetarklassens intressen och ser liberalismen, konservatismen mm som en ideologi som arbetar för att stärka borgarklassens intressen.

Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger är oundviklig, den är alltså deterministisk, eller egentligen monodeterministisk. Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterministisk och föreställde sig även möjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Idag anser många socialister att Nazityskland och Sovjetunionens urartning utgjorde det barbariska alternativet till socialismen. Enligt Leo Trotskij och trotskisterna så är nu även barbariet ett omöjligt alternativ och olika försök till att ställa upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar många trotskistiska riktningar att valet idag står mellan "socialism eller förintelse".

[redigera] Kritik

[redigera] Långsiktig planering

Även anarkister förespråkar vanligen någon slags koordination mellan olika grupper av arbetare. Både i ett litet samhälle och för världen som helhet. Dessutom går det inte att rösta om allting pga tidsbrist. Det tar tid att införskaffa information, diskutera och rösta. Så slutna mandat måste ges till när som helst avsättbara delegater, åtminstone tillfälligt. Socialister hävdar däremot att socialismen inte motsäger sig val av representanter som kan ta beslut i frågor.

Men central planering eller anarkistisk koordinering kräver mycket bra kunskap om framtiden för att fatta bra beslut. Men det är ofta omöjligt att göra långsiktiga förutsägelser om system som kommande väder eller ekonomi enligt kaosteori. I kapitalismen löses detta genom att samtidigt prova många olika lösningar och låta konkurrens hitta en bra sådan. Men central planering eller anarkistisk koordinering kommer ofta välja en eller några få lösningar. Och dessa, säger kritikerna, kommer ofta att vara dåliga pga de dåliga förutsägelserna. Socialisterna själva däremot, hävdar att socialismen inte innebär någon extrem planekonomi där man försöker förutsäga allting och man motsäger sig inte alltid flera försök på lösningar till samma problem.

[redigera] Historiska exempel

De som är kritiska till socialismen hävdar att alla historiska försök att skapa ett helt socialistiskt samhälle har varit kortlivade eller extrema misslyckanden. Som de realsocialistiskt styrda stater som använt förföljelser och utrensningar när de ansett sin säkerhet hotad av inre och yttre fiender. Det kan hävdas att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhälle och en vanlig uppfattning bland moderna socialister är att Sovjetunionen och Kina aldrig varit socialistiska.

Engels skrev däremot "Beskrivning av de under senare tid bildade och fortfarande bestående kommunistiska kolonierna", där han skriver om kolonier i Amerika och England som på hans tid var kommunistiska/socialistiska, kan ses på http://marxistisktforum.cjb.net/bokarkiv/0027.htm

[redigera] Ekonomi

Ludwig von Mises publicerade 1920 artikeln Economic Calculation In The Socialist Commonwealth där han argumenterade att utan marknadens prismekanism så är rationell allokering av kapital omöjlig. Friedrich von Hayek argumenterade i The Use of Knowledge in Society (1945) likt Mises att prissystemet var nödvändigt för att synkronisera lokal och personlig information och på så sätt möjliggöra effektivt samarbete i samhället. Utan ett prissystem så kommer planerare inte ha den information de behöver för att ta rationella ekonomiska beslut. Hayek hade redan tidigare i The Road to Serfdom (1944) kritiserat socialism och framhållit att den kräver en centraliserad planering samt att den med stor sannolikhet leder till en totalitär stat.