Snabbmeddelanden
Wikipedia
Snabbmeddelanden (alternativa termer: direktmeddelande, instant message, IM) är meddelanden via datorer mellan personer som samtidigt är anslutna till internet. Ett snabbmeddelande skiljer sig från e-post i huvudsak på tre viktiga punkter:
- meddelandena utväxlas i realtid
- ett annat adress-system används, adressen innehåller inget @-tecken, istället väljer man avsändare i klientprogrammets kontaktlista.
- närvarodetektion (eng. presence), man kan avgöra om användaren är tillgänglig eller ej
Man kan göra liknelsen att kommunikation med hjälp av snabbmeddelanden är som ett telefonsamtal, medan e-post är att brevväxla.
Tekniken är nära besläktad med chatt. Snabbmeddelanden har blivit mycket populärt och har hos många, speciellt yngre, ersatt e-post. Även e-post levereras numera vanligen på ett fåtal sekunder, men den stora konceptuella skillnaden är att ett snabbmeddelande dyker upp omedelbart på mottagarens skärm, medan e-posten läses av mottagaren när denna väljer att hämta ny post. Detta gör att om en e-post typiskt tar en stund att skriva och innehåller en eller flera paragrafer, kan ett typiskt snabbmeddelande vara så kort som ett fåtal ord, det vill säga, det har mera formen av ett vanligt samtal med kort tid mellan meddelanden.
Snabbmeddelanden förmedlas vanligen genom gratistjänster på internet. Användaren kan skaffa ett klientprogram som installeras på datorn eller använda hemsidor som erbjuder instant messageing, till exempel meebo.com. Man väljer sedan vilka personer som ska hamna på ens kontaktlista och båda parter måste godkänna relationen. Som användare kan man när man är inloggad se vilka kontakter som är uppkopplade för tillfället. Tanken är att man ska kunna chatta, skicka meddelanden och filer, spela spel med mera. De populäraste klienterna fungerar alla på ett likartat sätt. AIM, MSN Messenger och ICQ är tre vanliga nätverk för snabbmeddelanden. Trillian, Miranda IM, Adium och Fire är exempel på klienter som kan hantera flera nätverk.
