Slaget om Tammerfors
Wikipedia
| Slaget om Tammerfors | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Finska inbördeskriget | |||||||
 Ruiner i Tammerfors efter att staden intagits av de vita. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| De vita | De röda | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Mannerheim | Hugo Salmela | ||||||
| Styrka | |||||||
| ? + 700 frivilliga svenskar | 15 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| 600 döda 2 000 sårade |
1 800 döda 2 000 sårade |
||||||
| Finska inbördeskriget |
|---|
| Ahvola – Tammerfors |
Slaget om Tammerfors, slag under det finska inbördeskriget 1918. Operationerna mot Tammerfors, ledda av C.G.E. Mannerheim, började den 3 april 1918 och kom att leda till blodiga gatustrider, kvarter för kvarter, under vilka stora delar av staden raserades. Staden försvarades hårdnackat av de röda, ledda av Hugo Salmela, och detta blev det första slaget i Nordens historia vilket kom att utkämpas i en industristad. Den 5 april var det hela över och de vita kunde rensa ut det sista desperata röda motståndet i Tammerfors. Slaget hade krävt 1.800 döda och ca 2.000 sårade på den röda sidan, medan de vita förlorade 600 döda och ytterligare 2.000 sårade.
Under detta slag, vilket må betraktas som krigets egentliga vändpunkt (ett finskt Gettysburg!), deltog även den svenska frivilligkåren som kämpade på den vita sidan och bestod av ungefär 700 frivilliga svenskar.
