Släktskap
Wikipedia
Släktskap (äldre svenska: Skyldskap), kallas den förbindelse mellan personer, som beror av gemensamhet i börd eller härstamning, och omfattar såväl den person, från vilken vissa andra härstammar, som även alla densammes avkomlingar. De personer, som är i sådan förbindelse med varandra, kallas släktingar (skyldemän).
[redigera] Historiskt
Släktskapen mellan två släktmedlemmar benämns rätt upp- och nedstigande, då den ene härstammar från den andre, vare sig omedelbart eller genom en eller flera som mellanled, och sidosläktskap, då de båda leder sitt ursprung från en gemensam stamfader eller stammoder. Släktskapen kallades förr äkta, då inte bara båda släktmedlemmarna, som är i fråga, utan även alla mellanleden var av äkta börd, oavsett hur det i detta avseende förhåller sig med den, som står i stammen eller utgör stam för dem båda. Oäkta ansågs släktskapen, då någondera av de två eller ett mellanled var av oäkta börd, därvid frånsett beskaffenheten av börden för personen i stammen. Oäkta släktskap gav inte samma rätt till arv och underhåll som äkta släktskap; se Oäkta barn och Barn utom äktenskap.
[redigera] Typer av släktskap
Sidosläktskapen är antingen hel släktskap, då de med varandra släkta har både gemensam stamfader och stammoder, eller halv släktskap, då de bara har gemensam stamfader eller stammoder. Om en person såsom arvlåtare lämnar efter sig både helsläkta och halvsläkta, fick enligt äldre rätt dessa i allmänhet tillsammans ärva honom, om de var i lika nära släktskap till honom, men de halvsläkta, i fall de tillika var i släktskap med de helsläkta, bara i den del, som vid arvets förande genom de förut bortfallna mellanleden skulle ha fallit på den för dem och de helsläkta gemensamma stamfadern- eller stammodern. Jfr Förbjudna led
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
