Skräntärna

Wikipedia

?Skräntärna Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj:	Tärnor Sternidae
Släkte:	Sterna
Art:	Skräntärna S. caspia
Vetenskapligt namn
§Sterna caspia Auktor: Pallas, 1770


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skräntärnan (Sterna caspia) är den största fågelarten i familjen tärnor.

[redigera] Utseende

Skräntärnan är 48-56 centimeter lång och väger 575-775 gram. Vingbredden kan bli upp till 1,4 meter. Vuxna fåglar har svarta ben och lång kraftig röd-orange näbb. De har vitt huvud med svart hjässa och vit nacke, mage och stjärt. Ryggen och vingarnas ovansidor är grå, undersidorna ljusa med mörka spetsar.

[redigera] Läte

Lätet är ett högt hägerliknande kraxande.

[redigera] Utbredning

Den häckar i områden med stora sjöar och havskuster i Nordamerika och lokalt i Europa, Asien, Afrika, Australien och Nya Zeeland. I norra Europa finns den i stort sett bara i Östersjöområdet. Den är flyttfågel. Det svenska beståndet övervintrar i tropiska Afrika, dit fåglarna flyttar i augusti. De återvänder i april-maj.

Det nordeuropeiska beståndet har minskat från 1970-talet. Det är oklart varför detta har skett.

[redigera] Föda

Skräntärnan äter fisk. Den flyger högt över vattnet och störtdyker ner för att ta fisken.

[redigera] Fortplantning

Skräntärnan häckar dels i stora kolonier på upp till cirka 200 par, dels som enstaka par eller i små grupper. Paren är ofta stabila över en längre tid, kanske hela livet. Boet är oftast en liten grop på marken bland skräp. Honan lägger ett till tre ägg, som ruvas av båda föräldrarna i ungefär tre veckor. Ungarna blir flygfärdiga efter 50-60 dagar, då familjen flyttar till större insjöar, innan de åter flyttar söderut för att övervintra. Den högsta dokumenterade åldern för en skräntärna är 30 år.

[redigera] Projekt skräntärna

I samarbete mellan Världsnaturfonden, Sveriges ornitologiska förening och Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska riksmuseet bedrivs Projekt skräntärna, ett program för att följa beståndets utveckling.