Single malt
Wikipedia
Single malt är maltwhisky som kommer från ett enda destilleri.
Skotsk single malt delas traditionellt in i fyra produktionsregioner:
- Lågländerna (Lowlands)
- Campbeltown
- Islay och
- Högländerna (Highlands)
Indelningen härstammar från 1784 års skattelag (Wash act) som delade Skottland i Lågländerna och Högländerna (vari även Campbeltown och Islay ingick) och längs en linje från Greenock till Dundee.
Även andra indelningar förekommer i syfte att kategorisera whiskyns olika smaker. En vanligt förekommande kategori är Islands för whisky producerad på öarna utanför Skottland, undantaget Islay. Även Speyside räknas ibland som en egen region.
Innehåll |
[redigera] Lågländerna
I Lågländerna kännetecknas whiskyn av mildhet och fruktighet. Det mest kända och kanske mest typiska exemplet är destilleriet Rosebank, i utkanten av staden Falkirk.
[redigera] Campbeltown
Campbeltown är en ort på Skottlands sydvästra kust. Det är den minsta whiskyregionen. Här produceras fyllig, lätt rökig whisky med salt i smak och arom. Campbeltown var under sin storhetstid säte för ett tjugotal destillerier men idag återstår enbart två, vilka gör att Campbeltown dock fortfarande betraktas som en egen region.
[redigera] Islay
På ön Islay i de Inre Hebriderna produceras den rökigaste whiskyn. Rökigheten fås från torven på ön som används för att röka malten före mäskningen. Kända destillerier är Lagavulin, Laphroaig, och Bowmore. Se vidare Islaywhisky.
[redigera] Högländerna
Högländerna delas ofta in i mindre regioner: Norra högländerna (med Orkneyöarna), Speyside, öarna i väster (Skye, Jura, Mull) för att beskriva de olika smaktyperna som finns i regionen. Kännetecknande för höglandswhiskyn är smakrikedomen, ofta med jordiga, blommiga och kryddiga toner.
