Satellit-TV
Wikipedia
Satellit-TV är TV-sändningar där en satellit används för att sända tv-program, antingen direkt till den enskilde tv-tittaren (DTH), eller för vidersändning i ett kabel-tv-nät eller i ett mindre centralantennsystem.
[redigera] Historik
Intresset för satellit-tv börjar i Sverige vakna i början av 1980-talet då ett fåtal entusiaster bygger sin egen utrsustning för att ta emot sovjetisk tv. I mitten av 80-talet finns parabolantenner och satellitmottagare att köpa i fackhandeln. Man tittar nu mest på sändningar från satelliterna ECS (senare Eutelsat) och Intelsat. I början av 1989 tas Astra 1A i bruk och revolutionerar satellit-tv-tittandet i Sverige. Astra 1A är den första i en lång rad sk. medeleffektssatelliter avsedda att tas emot med parabolantenner hemma hos den enskilde tv-tittaren. Tack vare högre sändarefekt kan paraboler nu göras betydligt mindre och billigare. Astra sänder också betydligt fler kanaler än äldre satelliter. Astrapaketen blir snabbt populära.
Ganska snart kompliceras satellit-tv-tittandet i Sverige i och med att TV4 1990 börjar sända över Tele-X i banpositionen 5 grader öst. Detta löser man genom att komplettera sin anläggning, antingen med en 20 - 40 cm stor extraparabol eller en sk. sidmatning i sin befintliga astraparabol. Under 90-talet förlorar Astra allt mer i betydelse i Skandinavien, samtidigt som banpositionerna 5 grader öst och 1 grad väst växer sig starka i och med Sirius- och Thorsatelliterna.
Till en början sker i stort sett alla sändningar i PAL men under 1990-talets första hälft växer D2MAC-standarden sig stark i Skandinavien. Detta fördyrar tyvärr satellitmottagarna en hel del. Fördelen är något bättre bild än i PAL, och ljudet som sänds digitalt med möjlighet till två samtidiga stereokanaler. En annan, och kanske viktigare, fördel är möjligheten att enkelt kryptera både bild och ljud.
D2MAC-sändningarna kom dock bara att bli en parentes i tv-historien. Sedan flera år sänds de tv-kanaler som marknadsförs i Sverige digitalt i DVB.
