Saltsjöbron
Wikipedia
Saltsjöbron är en bilbro över östersjödelen av Södertälje kanal i södra Södertälje i Sörmland.
[redigera] Bakgrund
Saltsjöbron utgör tillsammans med E4-bron och den gamla järnvägsbron en möjlig passage mellan stadsdelarna Södra och Viksängen i Södertäljes södra delar. Vägen som går över bron heter Viksängsleden, och utgår i söder från korsningen an Hertig Carls väg och Verkstadsvägen. Den upphör i korsningen med Länsväg 225 vid Hagabergsrondellen i Hagaberg. På brons västra sida finns en gång- och cykelbana. Saltsjöbron byggdes för att avlasta E4-bron och ge ett alternativ om den bron (också öppningsbar) skulle haverera, vilket hände år 1990.
I slutet av 1994 slöts ett ramavtal mellan Södertälje kommun och Vägverket om en gemensam finansiering av ett Södertäljepaket för att förbättra den lokala trafiksituationen i staden. Tre delar ingick; Trafikplats Södertälje Syd vid Södertälje Syd i Pershagen, Trafikplats Moraberg vid Moraberg och Viksängsleden med Saltsjöbron.
Saltsjöbron är en dubbel klaffbro i samma höjd som motorvägsbron. Den fria spännvidden mellan klaffkamrarna är 53 meter och bredden mitt på bron 12,5 meter. Bron öppnas och stängs med hydraulcylindrar som är inbyggda i klaffkamrarna. Den fasadbelysta bron är utformad för att ge en estetiskt tilltalande portalverkan. Precis som alla andra broar över kanalen är den fjärrstyrd från slussen.
I november 1998 påbörjades arbetet med Saltsjöbron och Viksängsleden och enligt planerna skulle arbetena vara klara i december 2001. Förseningar i produktionen förhindrade ett öppnande. Den 23 mars år 2002 inträffade ett haveri i klaffmaskineriet på Saltsjöbrons sydsida. Efter modifiering i konstruktion och styrsystem var slutbesiktningen genomförd och därmed kunde bron öppnas för trafik.
