Søren Sørensen
Wikipedia
Søren Sørensen, född 23 november 1848, död 8 december 1902, dansk orientalist, professor.
Sørensen var son till en jylländsk småbrukare, tog 1874 filologisk examen, men studerade därjämte sanskrit, var ett par år lärare på internatskolan Herlufsholm, men upprättade sedan egen skola i huvudstaden, undervisningsanstalten "Kjöbenhavn", som han ledde i 16 år. År 1883 tog han filosofie doktorsgrad på avhandlingen Om Mahābhāratas stilling i den indiske literatur och vann 1890 Videnskabernes selskabs guldmedalj för avhandlingen Om sanskrits stilling i den almindelige sprogudvikling i Indien, men lyckades i övrigt ej fullborda något större arbete. År 1902 blev Sørensen professor vid Köpenhamns universitet. Han efterlämnade stora samlingar till ett namnregister till Mahabharata, som utgavs i London i sju häften 1904-12 av hans efterträdare på lärostolen D. Andersen.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
