Rymdfarkost
Wikipedia
Rymdfarkost, bemannad farkost som färdas i rymden. Färden görs antingen i omloppsbana runt jorden, från jorden till annan rymdfarkost, från Jorden till rymdstation, från jorden till annan himlakropp eller från rymdfarkost eller rymdstation till någon himlakropp.
Innehåll |
[redigera] Rymdfarkosternas utveckling
Sedan den bemannade rymdfarten tog fart i början av 1960-talet har farkosterna utvecklats i den takt erövrandet av rymden krävt. I början var det enkla farkoster med små möjligheter att utföra avancerade uppdrag i rymden. En bidragande orsak till utvecklingen var den så kallade rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen som pågick ungefär 1957 till 1975.
[redigera] Första generationens rymdfarkoster
Den första generationens rymdfarkoster var inriktade enbart på att föra en människa i omloppsbana runt jorden. Dessa farkoster utgjordes av Mercury från USA och Vostok från Sovjetunionen. Det första lyckade försöket att få en människa i omloppsbana var då ryssen Jurij Gagarin i Vosok 1 den 12 april 1961 genomförde ett varv runt jorden. Bara en knapp månad senare, den 5 maj samma år, lyckades även USA få upp en människa i rymden, dock inte i omloppsbana, då Mercury 4 tillbringade drygt 15 minuter där. I takt med att rymdfärderna inkluderad fler avancerade göromål i rymden så utvecklades även rymdfarkosterna.
[redigera] Andra generationens rymdfarkoster
Andra generationens farkoster var avsedd för multibesättning samt kunna genomföra rymdmöten och som dessutom erbjöd möjlighet att genomföra rymdpromenader. Den andra generationens rymdfarkoster utgjordes av Gemini (USA) och Voschod (Sovjetunionen).
[redigera] Tredje generationens rymdfarkoster
Tredje generationens rymdfarkoster utvecklades för att liksom andra generationen även inkludera dockningar med andra rymdskepp, mestadels rymdstationer. Denna generations farkoster utgjordes av Apollo (USA) och Sojuz (Sovjetunionen).
För Apolloprogrammet var det av vikt att man kunde docka med annan rymdfarkost för att kunna genomföra månlandningarna.
Den kinesiska Schenzhou anses vara av tredje generationens rymdfarkost även om det inte har bekräftats fullt ut av Kina. Den är utvecklade utifrån den sovjetiskbyggda Sojuz-farkosten.
[redigera] Fjärde generationens rymdfarkoster
Den fjärde generationens rymdfarkoster är rymdfärjorna som utvecklades både i USA och Sovjetunionen. ESA utvecklade en fjärde generations rymdfarkost under namnet Hermes som nu har avvecklats. Fjärde generationens rymdfarkoster skulle inte bara göra det som den tredje generationen kunde utan även återanvändas för att göra rymdflygningar billigare.
