Rudolf Gottschall
Wikipedia
Rudolf Gottschall, (1877 adlad, von Gottschall), född 30 september 1823 i Breslau, död 21 mars 1909 i Leipzig, var en tysk diktare, litteraturhistoriker och kritiker.
Han blev 1841 student i Königsberg, där han studerade juridik. Han indrogs i den liberala rörelsen i Ostpreussen och utgav några politiska diktsamlingar (Lieder der Gegenwart, 1842, och Censurflüchtlinge, 1843). Genom sina politiska skrifter råkade han i konflikt med universitetsmyndigheterna såväl i Königsberg som i Breslau. 1846 blev han emellertid juris doktor, men då han förvägrades bliva docent, om han inte skriftligen avsvuret sina politiska åsikter, ägnade han sig åt litterär verksamhet som skådespelsförfattare, litteraturhistoriker och tidskriftsutgivare. Han var några år föreläsare i Königsberg och dramaturgisk ledare vid dess teater, flyttade 1848 till Hamburg, var 1853-62 bosatt i Breslau samt bosatte sig efter en italiensk resa 1864 i Leipzig, där han 1864-88 redigerade "Blätter für litterarische Unterhaltung" och "Unsere Zeit".
Gottschall blev 1864 av storhertigen av Sachsen-Weimar utnämnd till hovråd, senare till geheimehofråd och adlades 1877 av tyske kejsaren.
Gottschalls poetiska verksamhet omfattar ett stort antal lyriska, episka och dramatiska dikter. Bland dessa märkas de revolutionära dramerna Maximilian Robespierre (1846) och Lambertine von Méricourt (1850). Bland hans senare diktverk märkas det ofta uppförda lustspelet Pitt und Fox, där den engelska parlamentarismen kritiseras och där motsatsen mellan Pitts och Fox' karaktärer framkallar komiska situationer, samt tragedierna Mazeppa, König Karl XII och Katharina Howard, som är hans mest framgångsrika tragedi. Hans samlade dramatiska verk utkom 1884 i 12 band.
Av romaner har Gottschall författat bland annat den historiska romanen Im Banne des schwarzen Adlers. Även som litteraturhistoriker och essayist har Gottschall verkat. Hans Deutsche Nationallitteratur im neunzehnten Jahrhundert (1853) står i motsats till J. Schmidts verk och har vunnit mycket erkännande. Av betydelse är även hans Poetik (1858). Av hans många essayer och litterära tidskriftsuppsatser märkas 6 band Porträts und Studien, där han bearbetade bland annat teater och drama under andra tyska kejsardömet.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
