Roterande motor
Wikipedia
Roterande motor är en motor där vevaxeln står stilla medan själva motorn snurrar runt vevaxeln.
Som upphovsman räknas Charles Manly, som redan 1901 konstruerade stjärnmotorn vilken 1909 utvecklades till den roterande stjärnmotorn.
Fördelen med att motorblocken roterade runt vevaxeln var att man slapp den tunga kylaren och kylvätskan. Den fasta vevaxeln är ihålig och i denna strömmar bensinblandningen och den smörjande fiskleveroljan in i motorn.
Nackdelarna med den roterande motorn var att den verkade som ett gyroskop, vilket gjorde att flygplanet kunde gå sina egna vägar om piloten inte var uppmärksam vid roderhanteringen.
Till följd av motorns rotation hade planet en tendens att förbli i den ställning som den intagit eller den manöver den utfört. Under första världskriget exprimenterade Siemens AG i Tyskland med en roterande motor där vevaxel och propeller roterade i en riktning och motorblocket i den motsatta.
Ytterligare en nackdel var röken och stänket från fiskleveroljan som resulterade i att piloter utrustade sig med långa halsdukar för att kunna torka bort oljan från glasögonen. Runt 1920 kom så möjligheten att producera cylindertoppen av aluminium, vilket möjliggjorde en effektiv kylning utan att motorn behövde rotera.
