Rapphöna

Wikipedia

?Rapphöna Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Missgynnad

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Hönsfåglar Galliformes
Familj:	Fälthöns Phasianidae
Släkte:	Perdix
Art:	Rapphöna P. perdix
Vetenskapligt namn
§Perdix perdix Auktor: Linné, 1758
Underarter ^[1]
P. p. perdix P. p. hispaniensis P. p. sphangnetorum P. p. armoricana P. p. italica P. p. lucida P. p. canescens P. p. robusta P. p. hungarian

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rapphöna, även kallad åkerhöna, (Perdix perdix) är en fågel inom familjen fälthöns.

Innehåll

1 Utseende
2 Utbredning och biotop
- 2.1 Rapphönans historia i Sverige
3 Beteende
4 Föda
5 Häckning
6 Externa länkar och källor
- 6.1 Noter

[redigera] Utseende

Rapphönan blir 31 centimeter lång och får ett vingspann på 45-48 cm. Hanen är grå, vattrad med fina, vågiga, svarta tvärstreck, ovan dessutom försedd med rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet, hakan och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och magen är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar i båda fånen. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga av grått och svart. Benen är ljusgrå. Honan har svarta (i stället för rödbruna) tvärband på bakryggen och övergumpen samt otydligare eller ingen bröstfläck. Ungen är gulbrun, med bleka spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, och svartbrun med gulaktiga och vita längdstreck på huvudet, samt har gulaktiga ben.

[redigera] Utbredning och biotop

Rapphönan häckade tidigare allmänt i Götaland och Svealand, sparsammare i Norrland ända upp till Norrbotten och förekommer någon gång ännu längre i norr. Sedan 1950-talet har populationen minskat och rapphönan nästan försvunnit i norra Sverige. För övrigt finns den i hela Europa, utom dess nordligaste delar, och i västra och centrala Asien. Även i övriga Europa har den minskat i antal under 1900-talet, särskilt sedan 1950-talet.

Den är en slättbygdens invånare, men tycker mest om trakter där skogsbackar, busksnår och häckar finns, som lämnar skydd. Sumpiga trakter undviker den inte, om där bara finns torrare fläckar bevuxna med träd eller buskar. Jordbrukets förändring till intensivare bruk och ökad ogräsbekämpning har drabbat rapphönan. På samma sätt har den kunnat återhämta sig något på platser där man bemödat sig om att lägga om till ett mer extensivt jordbruk.

Rapphönan är mycket stationär, varför det vanligen dröjer länge innan främmande individer invandrar till ett område där de hemmavarande blivit utrotade. Dock kan man någon gång under vintern inne på stora skogstrakter, där rapphöns inte är bofasta på flera mils avstånd, få se flockar dra fram. Sannolikt förorsakas utvandringen av överbefolkning. I Norge, liksom i Schweiz, går arten till en höjd av 1000 meter över havet och har framträngt norr om Dovre fjäll.

[redigera] Rapphönans historia i Sverige

Medan tjädern, orren, järpen och riporna är att anse som urinvånare i Sveriges fågelvärld, har rapphönan inkommit sent i tiden. Enligt äldre traditioner skall den ha blivit inplanterad i Sverige under Gustaf I:s tid. Lika troligt kan vara att den, liksom en del andra fågelarter, invandrat söderifrån av egen drift. Säkert är i alla fall att den inte trivs på andra ställen än där jordbruket fått en viss omfattning. Framför andra inhemska fågelarter kan den därför kallas odlingens fågel. Såvitt känt har den dock ej i Sverige förrän på 1800-talet börjat förekomma i större mängd, tidigast i Skåne och på Västgötaslätten. Först på 1820-30-talen vart den någorlunda allmän i mellersta Sverige, och inte förrän under 1860-70-talen började den förekomma inom de sydligare norrländska länen i beaktansvärd mängd.

[redigera] Beteende

Rapphönan löper med stor snabbhet, flyger bullersamt och med hastiga vingslag, dock ganska snabbt, om än sällan långa sträckor åt gången. På marken gömmer den sig med stor skicklighet, och även när den trycker på en fullkomligt öppen och kal plats är den synnerligen svår att upptäcka. Rapphönsen lever under sommaren och hösten i familjer, under vintern slår de sig i regel tillsammans till större flockar.

Ända till skördetiden håller flockarna sig huvudsakligen i säden, därefter på stubbåkrar, i potatis- och rotfruktsland, på grönrågen och de nyplöjda fälten. Även ängar och skogsbackar besöks. Mitt på dagen vilar rapphönsen sig. På morgnar och kvällar är de i rörelse för att söka sin föda. Vintern är för dem ofta en svår tid. Så länge bärmark eller lös snö finns tillgänglig lever de på grönrågen och rapsfälten samt slår sig då tämligen lätt fram. Om snön däremot överdras av hård skare blir det omöjligt för dessa fåglar att gräva sig ned till marken, och det händer då att de på stora sträckor alldeles dör bort av hunger och brist. Finns enbuskar med bär i närheten, uppsöker fåglarna dem och drar sig då lättare fram. Man bör vid sådan väderlek blotta något av vårbrodden eller lägga ut föda, säd och dylikt åt rapphönsen, men även bereda dem gömställen mot deras många fiender bland rovdjur och rovfåglar, som snart infinner sig på de platser där hönsen fodras.

[redigera] Föda

I sin tidigaste ålder förtär rapphönsen insekter, men senare även växtämnen och slutligen främst sådana.

[redigera] Häckning

Tidigt om våren upplöser flockarna sig i par. Äggen, som växlar mellan 8 och 25 st, läggs i en liten fördjupning i marken. Honan ruvar ensam äggen, men ungarna vårdas av båda föräldrarna.