Plazas de soberanía
Wikipedia
Plazas de soberanía (spanska: "suveräna platser") är termen som använts historiskt för att beteckna de spanska besittningarna i Nordafrika (till skillnad från det som tidigare var del av det spanska protektoratet i norra Marocko).
Det finns fem plazas de soberanía, bestående av två plazas mayores ("större platser"):
och tre plazas menores ("mindre platser"):
- Islas Chafarinas
- Peñón de Alhucemas
- Peñón de Vélez de la Gomera
Utöver dessa finns Isla Perejil, som är ett litet obebott skär norr om Ceuta. Det blev 2002 orten för en konfrontation med Marocko. Isla Perejil har på senare tid definierats som ytterligare en plaza de soberanía; i verkligheten är det mera att betrakta som ett ingenmansland.
De "större platserna" Ceuta och Melilla är idag autonoma städer, de "mindre platserna" är småöar utmed Marockos kust och har ingen civil befolkning. Alla "platserna" är som delar av Spanien med i den Europeiska Unionen, och har euron som valuta. 2005 var den sammanlagda befolkningen 145,336.
När Spanien övergav det nordmarockanska protektoratet och erkände Marockos självständighet 1956, överlämnades inte plazas de soberanía eftersom de varit spanska sedan 1400- och 1500-talen och hade aldrig varit en del av protektoratet. Alla dessa platser anses dock vara delar av Stormarocko av nationaliska strömningar i Marocko.
