Oxidativ fosforylering
Wikipedia
Denna artikel är en del i serien Ämnesomsättningen med följande delar: |
Metabolism |
Katabolism |
Anabolism |
Katabolism |
Matspjälkning |
Glykolys |
Beta-oxidation |
Trans-/Deaminering |
Citronsyracykeln |
Elektrontransportkedjan |
Oxidativ fosforylering |
Ureacykeln |
Anabolism |
Glukoneogenes |
Proteinsyntes |
Fettsyrasyntes |
Se även |
Fotosyntes |
Cellandning |
Oxidativ fosforylering är en biokemisk process som förekommer i de allra flesta celltyper. Den överför energi till en form som är användbar för många processer i cellen. Med andra ord skapar den det bränsle som cellen använder i nästan alla sammanhang där det som ska göras kräver ett energitillskott. Detta bränsle heter adensosintrifosfat (ATP). Oxidativ fosforylering är det sista steget i cellandningen. I eukaryota celler utförs den i mitokondriens inre membran.
I det tidigare steget flyttar elektrontransportkedjan protoner över det inre membranet i mitokondrien, så att en koncentrationsskillnad uppstår. Detta är ett sätt att lagra energi. Koncentrationsskillnader utgör nästan alltid en energiresurs. I det här fallet uppstår också en elektrisk potential av samma typ som i ett batteri.
Ett stort proteinkomplex, ATP-syntas, som ligger inbäddat i cellmembranet, släpper protoner genom membranet och utnyttjar den energi som protonen då förlorar, till att sätta samman en ADP och en fosfatjon till en ATP.
Reaktionen kan också uttryckas:
- ADP3- + H+ + Pi ↔ ATP4- + H2O
De protoner som av elektrontransporten flyttats över med hjälp av en NADH-molekyl räcker idealt till tillverkning av 2,5 ATP och en FADH2 ger teroretiskt 1,5 ATP. I realiteten blir dock utbytet dock betydligt lägre p.g.a. förluster av protoner som läcker in genom det inre mitokondriemembranet.
[redigera] Källor
- Champe, P Biochemistry 3rd Ed, Lippincotts Williams & Wilkins (2002) ISBN 0-7817-2265-9