Operation Storm

Wikipedia

Operation Storm
Del av Kroatiska självständighetskriget, också Jugoslaviska krigen
Operation Storm
Datum 4 augusti - 9 augusti 1995 Plats Kroatien, Bosnien och Hercegovina Utfall Kroatisk seger
Stridande
Kroatien	Serbien
Befälhavare
Ante Gotovina Zvonimir Červenko	Mile Mrkšić
Styrka
155,000 man 400 stridsvagnar 800 artilleripjäser	40,000 man 200 stridsvagnar 350 artilleripjäser
Förluster
174 dödade 500 sårade 2 stridsvagnar	600 dödade 2000 sårade 112 stridsvagnar 2000 tillfångatagna 500 civila döda 250,000 - 300,000 flyktingar.

Operation Storm var en stor militär operation genomförd av den kroatiska armén i augusti 1995 med målet att återerövra kroatisk mark som gått förlorat när den jugoslaviska armén och andra proserbiska styrkor genomförde en rad offensiver mot Kroatien 1991 och 1992 och krossa det serbiska motståndet i regionen Krajina. De kroatiska styrkor som vid denna tidpunkt var numerärt och materiellt överlägsna återerövrade efter sporadiska men också delvis intensiva strider nästan all förlorad mark i Kroatien och fångade också ett stort område i västra Bosnien. De här förlusterna och att NATO hade börjat bomba serbiska positioner i Bosnien tvingade serberna till förhandlingar vilket senare ledde till Daytonavtalet.

Operation Storm skapade en av de värsta flyktingkatastroferna i historien, på två dagar flydde nära 300 000 serbiska civila in i Bosnien för att fly undan de avancerande kroaterna.

[redigera] Offensiven

Mellan 1992 och 1995 så var det fortfarande sporadiska strider men de var mindre intensiva och inte lika fullskaliga som de 1991. Av västvärlden hade Serbien setts som en angriparen och Kroatien hade fått mycket stöd och sympati från väst och framförallt USA. Efter Srebrenicamassakern i Bosnien hade tonen mot Serbien skärpts ytterligare nu när rensningarna blev så uppenbara, USA och NATO hade sedan 1994 hjälpt träna och utrusta den Kroatiska armen för deras kommande offensiv. Tudjman hade varit väldigt klar med att Kroatien måste få tillbaka det territorium de förlorat 1991 men Milosevic och de serbiska rebellerna vägrade och såg det som serbisk mark. USA och NATO hade sagt till Kroatien att de skulle stödja dem om de beslutade att anfalla Serbien och bryta ömtåliga vapenvilan. Kroatiska armen gjorde flera inofficiella inventioner mot JNA i slutet av 1994 för att få bort den serbiska uppmärksamheten mot staden Bihac som belägrades av JNA och serbiska rebeller.

Offensiven skulle fram för allt komma mot ockuperade Krajina där allt hade börjat med det serbiska upproret som lett till krig 1991, Krajina var också det sista större området serberna hade i Kroatien. Serbiska separatister och JNA var kraftigt underbemannade och hade bara ca 60,000 man att täcka fronten från de 200,000 kroatiska soldaterna som stod redo att på order gå till attack. Muslimska styrkor närmade sig också från sydost vilket fösämrade serbernas redan dåliga läge. Kroatiska och muslimska styrkor samarbetade mycket nära när de i slutet av juli fångade byn Glamoc öst om Krajinas huvudstad Knin vilket betydde att staden var omringad från tre håll. Under juli och de dagarna i augusti innan operation storm byggde kroaterna upp massiva mängder militära medel för att så snabbt som möjligt kunna storma Krajina.

Serberna som skulle försvara Krajina insåg snart deras underlägsenhet och begärde förstärkningar från Serbien men Milosevic avslog begäran och anklagade de serbiska generalerna för att överdriva. De kroatiska generalerna ansvariga för operation storm var Zvonimir Červenko och Ante Gotovina, Gotovina var den som ritade upp anfallet och hade gjort detsamma med operation blixt. Den 2 augusti meddelade de kroatiska myndigheterna deras inofficiella USA och NATO att man var redo att anfalla, USA gav då grönt ljus för kroaterna för "att göra vad som måste göras". 05.00 på morgonen den 4 augusti så började anfallet under kodnamnet operation storm, under natten hade NATO flyg tagit ut mycket av serbernas kommunikationer och nästan all anti flyg vapen. Med serbisk anti flyg nere så gjorde kroatiskt flyg omfattande bombräder mot städer och serbiska positioner i Krajina. Detta skapade en av historiens värsta flyktiing situationer då över 300,000 civila serber flydde undan de framryckande kroaterna in till bosnien och staden Bihac, vägarna blev fullkomligt packade av flyktingar, panik utbröt när kroatiska stridsflyg och attack helikoptrar flög över vägarna för att beskjuta bilarna.

De kroatiska anfallarna bröt sig snabbt igenom de serbiska försvararnas ställningar som beordade att man skulle rycka tillbaka mot Knin och sätta upp en ny försvarslinje runt omkring staden som hade blivit kraftigt bombat av kroatiskt flyg. På förmiddagen den 5 augusti når kroatiska styrkor Knin där hårda strider utkämpas mellan fienderna, ett anfall mot de serbiska styrkorna som belägrade Dubrovnik (och hade gjort det sedan 1991) gjordes också, de serbiska styrkorna blev omringade innan de kunde fly och kroaterna tog ca 250 fångar. Den 6 augusti så är Knin säkrat och Tudjman besöker staden och håller en stor parad dagen efter och den kroatiska flaggan höjs över den gamla borgen i Knin. Serberna börjar dra sig tillbaka men striderna är fortfarande intensiva.

Den 7 augusti faller än rad byar och det serbiska motståndet minskar avsevärt. Samma dag så befriar kroatisk och muslimsk militär staden Bihac i västra Bosnien och skapar nya serbiska flyktvågor österut. Den 8 augusti så förklaras operation storm avslutad.

[redigera] Offensivens Följder

Operationen den slutar i en total vinst för Kroatien, kroaterna har förlorat 174 döda 700 sårade medan serberna har förlorat 600 döda 2000 tillfångatagna och 1500 sårade, minst 500 civila döda men än idag så saknas tusentals serber från operation storm. Serberna förlorade all mark i Kroatien och stora områden i västra Bosnien, de här förlusterna och att NATO hade börjat bomba serbiska positioner i Bosnien tvingade serberna till förhandlingar vilket senare ledde till Daytonavtalet och krigets slut.

Kroatiska armen blev nästan genast efter offensiven anklagade för krigsbrott mot den serbiska befolkningen i de områden som erövrats, anklagelser som Kroatiens President Franjo Tudjman då bestämt avvisade.