Nyrenässans

Wikipedia

Nyrenässans var en historiserande stilriktning inom arkitektur och konsthantverk som på 1800-talet tog upp former och motiv från renässansen. I arkitekturen kännetecknas den av återupptagandet av ornament och stilar från europeiskt 1400-, 1500- och 1600-tal.

Under 1800-talet betraktas renässansen som en slags grundstil som alla arkitekter och formgivare använder som utgångspunkt. Därför är det svårt att peka ut särskilda företrädare eftersom i princip alla arkitekter verksamma under perioden 1850-1900 ritade främst i nyrenässans. En framstående arkitekt från 1800-talets andra hälft är med andra ord en framstående renässansarkitekt, som även har förmågan att rita i andra historiska stilar parallellt.

Som riktning inom arkitektur spänner nyrenässansen över en mycket stor bredd av olika stilar. Förutom att den har olika utvecklingskeden bör den även indelas i exempelvis tysk, italiensk, fransk eller holländsk nyrenässans. Det uppstod också blandningar mellan nyrenässans och andra nystilar. Sambandet med den stora byggrushen under 1800-talet har gjort att nyrenässansen är den dominerande stilen i exteriörarkitekturen i städernas äldre bebyggelse. Ofta brukar nyrenässansbyggnader från slutet av 1800-talet i folkmun felaktigt kallas "sekelskifteshus", vilket skulle innebära att de vara byggda åren runt 1900 då jugendstilen slog igenom delvis som en motreaktion till nystilarna.

Redan under första hälften av 1800-talet var nyrenässansen fullt utvecklad i Europa och visades på de stora världsutställningarna. I Sverige introducerades den av arkitekter som Johan Fredrik Åbom och Fredrik Wilhelm Scholander. Det Warodellska huset på Drottninggatan är ett mycket tidigt exempel. Från början dominerar den italieniserande renässansen med ljusa, rikt dekorerade putsfasader prydda med klassiska motiv i gips och rusticeringar. På 1880-talet blir synligt tegel och naturstensdetaljer populärt i form av tidig tysk eller fransk nyrenässans och sengotik. Markerade mittpartier alternativt sidopartier, hörntorn med takspiror och takdekorer i gjutjärn är andra känntecken för nyrenässansens stadsarkitektur.

Som inredningstil slog den igenom på allvar i Sverige på 1860- och 1870-talet och var den mest förekommande stilen på möbler i matsal och herrum fram till sekelskiftet 1900. I enklare miljöer dominerar den tillsammans med nyrokoko nästan fullständigt alla möbler. Ofta är det svårt att skilja mellan nyrenässans och nybarock, och liksom i exteriörarkitekturen blandades den ofta med andra stilar.

Liksom hela nystilsepoken hade nyrenässansen under lång tid dåligt rykte vilket bland annat berodde på funktionalisternas fasa inför denna stilriktining.

Exempel på byggnader i nyrenässans

STOCKHOLM Nordiska Museet Bolinderska palatset Palmeska huset Johannesplan 1 Monteliuska huset Norrstedshuset Bünsowska huset Musikaliska Akademien Laurinska huset Hyreshusen längs Vallhallavägen, Floragatan och Villagatan Daneliuska huset Fylgiahuset Gamla Bonnierhuset vid Sveavägen

GÖTEBORG Hyrespalatsen längs Kungsportsavenyn Handelskammaren Heymanska villan

ÖVRIGA LANDET Rådhuset i Malmö Hotell Kramer, Malmö Luleå Stadshotell Sundvalls stenstad Marvinsholms slott, Skåne Barsebäcks slott, Skåne Kulla Gunnarstorp, Skåne

	Det saknas källhänvisningar i den här artikeln.
	Du kan hjälpa till genom att ange källor för faktauppgifterna som anges i artikeln.