Neokonservatism
Wikipedia
- Ej att förväxlas med nykonservatism.
| Den här artikeln ingår i serien om Konservatism. |
|
| Ideologier | |
|
Socialkonservatism |
|
| Partier | |
|
Konservativa partier |
|
| redigera |
Neokonservatism (eng. neoconservatism), benämning på en idépolitisk strömning med sina rötter i USA. Den har börjat uppmärksammas utanför USA på grund av det stora inflytande neokonservatismen och dess teoretiker sägs ha på George W Bush, och då främst hans utrikespolitiska program.
Neokonservatismen tog sin form under 1970-talet då desillusionerade vänsteraktivister började omvärdera sina politiska ståndpunkter. Framförallt tre ståndpunkter har identifierats med neokonservatismen:
- Ett statsfinansierat välfärdssystem, men i lokal och frivillig regi istället för i offentlig.
- Demokrati och mänskliga rättigheter, så som varje människas födelserätt. En tanke som neokonservativa anser står över folkrätten och som de anser är skäl nog för att legitimera att man störtar diktaturer.
- Ett starkt statligt stöd och engagemang i familjepolitik, kulturpolitik och kyrkopolitik.
Neokonservatismen skiljer sig från andra konservativa riktnignar bl.a. genom som internationalistiska inriktning. Detta märks bl.a. i en interventionistisk utrikespolitik (ofta motiverad med en idealistisk vilja att till exempel sprida demokrati, till skillnad från den traditionella konservativa realismen). Inom inrikespolitiken tenderar man att ha en mer moderat inriktning än andra konservativa grupper. Bl.a. tenderar man att i högre grad acceptera delar av den socialdemokratiska eller socialliberala välfärdsstaten. Framför allt den internatonalistiska inriktningen har kritiserats från vissa andra konservativa, speciellt paleokonservatismen.
Irving Kristol brukar beskrivas som neokonservatismens gudfader och som organ för rörelsen brukar tidskrifterna Commentary och The Weekly Standard räknas. Till de mest tongivande av dagens neokonservativa hör Paul Wolfowitz, chef för Världsbanken.
Efter debaclet i Irak har neokonservatismen utsatts för kritik i USA av debattörer med mer klassiskt konservativa och realistiska idéer. En av de tyngsta kritikerna är en av deras tidigare anhängare, författaren Francis Fukuyama.
Riktningen ska inte förväxlas med nykonservatismen. Under 2005 har den nedsättande benämningen bombhögern kommit i bruk beträffande svenskar som stöder neokonservatismens utrikespolitiska idéer.
Se även:
