Nedbränningen av Örkeneds socken

Wikipedia

Nedbränningen av Örkeneds socken beordrades av kung Karl XI den 19 april 1678 som en av många reaktioner på det motstånd som mötte de svenska trupperna från lokalbefolkningen i det skånska kriget. Snapphanarna utgjorde en speciell börda för försörjningslinjerna genom Örkeneds socken, de östra delarna av dagens Osby kommun, eftersom terrängen där var tätt skogsbevuxen och svårnavigerbar för främlingar och icke-inhemska soldater. Befolkningen bedömdes dessutom som svenskfientlig och misstänktes beskydda snapphanar eller friskyttar, speciellt efter en order från den svenske kungen om godtyckliga avrättningar av befolkningen, vilket innebar att invånarnas liv stod på spel oavsett om de agerade för eller emot de svenska trupperna. Karl XI hade nämligen tidigare givit order att för varje svensk soldat som dräptes på vägarna i Osby och Örkeneds socken skulle 1000 daler (ca 1,5 miljoner i dagens penningvärde) betalas i böter av invånarna och var tredje man hängas, vare sig bönderna i byarna var inblandade eller ej. Trots de svepande övergreppen mot lokalbefolkningen, eller kanske just på grund av dessa, avtog inte motståndet, och snapphanefejderna i Osby området såväl som i andra delar av Göinge blev en direkt fortsättning på de europeiska bondeupproren. Nedbränningsordern innehåller bland annat följande rader:

När han till Örkenö kommer varest snapphanarna icke allenast lärer hava tagit sitt största retirade utan jämväl mästa rovet förvarat låter han i hela socknen nederhugga allt manskap som kan gevär bära, skonar allenast kvinnkön och barnen, men bränner upp gårdarna sedan boskapen och viktualiepersedlarna äro utburne och salverade. Givandes allt övrigt vad där finnes till skövling. Dock att allt sker med god ordning för att Kungl.M:t:s rätte intention genomflykt icke eftersatt varder.

Ordern var kort att avrätta alla män som kunde hantera ett gevär och bränna ner alla gårdar och plundra allt av värde, inklusive boskap. Detta innebar att 31 gårdar tillhörande svenska ryttare och officerare som hade gårdsbruk i socknen även var märkta för nedbränning. Detta har skapat spekulationer om att ordern var oövertänkt och skapad av stundens ingivelse.

[redigera] Nedbränningen

I löjtnant Nils Skyttes dagbok står följande att läsa om operationen.

10 april: Fördelte vi oss på tre partier. Överstelöjtnanten gick till Broby, capitain Bratt till Ousby och cap. Cruus stod stilla i Broby.
21 april: Stodo vi stilla.
22 april: Ryckte vi upp på alla 3 orter tillika att efter order uppbrenna hela Örken socken, hvilka order också lyda att ihjälslå allt mankön emellan 15 och 60 år, och uppbrende jag med mina utcommenderade efter min specification näml. Kärraboda, Röfvatorp, Smålatorp, Månstorp, 2 möllor och ett hus, därtill en gammal bonde caputerades och lågo vi om natten i Lönsboda.
23 april: Åter efter specification uppbrende jag med mitt parti Grefveboda, Södra och Norra Hajhult, Trölsatorp, Tjufön, Rumpebo, Kjettebo, Ullshult, Torshult, Hanshult och blev på 2 gårdar när hele Örken avbrend och lågo vi om natten i Lönsboda.
24 april: Till Östraby i Oppmanna och 26 april till Kvarteren i Wiby.

Enligt Nils Skytte brändes alltså alla utom två gårdar i socknen. Sentida efterforskningar har dock visat att fyra gårdar klarade sig, dels Hässlehyltan som låg nära smålandsgränsen, vidare Lönsboda och Edema gårdar, som beboddes av fjärdingsman, och slutligen skonades gården Nybygden eftersom brännartruppen trodde att den låg i Glimåkra socken. Vad det gäller dödsoffer nämner Nils Skytte inget, enligt dåtidens press blev ett tjugotal snapphanar dödade och en tillfångatagen. Det låga dödstalet berodde på att lokalbefolkningen hade förvarnats och hunnit fly till skogs där de bosatte sig i hyddor tills de säkert kunde återvända och återuppbygga sina gårdar.

[redigera] Nutida följder

När 500-kronorssedeln med Karl XI som motiv gavs ut ca 1986 vägrade affärer i Lönsboda, centralorten i Örkeneds socken, till en början att befatta sig med den nya sedeln i protest mot Karl XI order att bränna ned Örkened.