Mobbning

Wikipedia

Med mobbning eller "mobbing" menas aggression av såväl psykisk som fysisk art, och det inbegriper situationer där en eller flera personer under längre tid utsätts för våld eller förtryck i offentliga sammanhang som till exempel på arbetsplatser, i skolan eller inom militärlivet. En person som mobbar någon kallas mobbare.

Orsaken till mobbning är oftast osäkerhet och rädsla hos den som mobbar. Man talar ofta om att de som mobbar ofta själva mår dåligt. Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och "status" och se till att man själv inte blir utsatt. Till det behöver mobbaren den tysta massan till hjälp, d.v.s. betraktare, som höjer mobbarens status genom att inte våga ingripa. För att stävja mobbning ligger nyckeln ofta i att få följeslagarna/betraktarna att reagera och agera.

Man delar ofta in mobbning i olika kategorier:

Fysisk mobbning (slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, trycka upp mot vägg, ha sönder kläder/väskor/skolarbeten, skjuta extra hårt när den utsatte till exempel står i mål i fotboll på rasten)
Verbal mobbning (rykten, "skitsnack", hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer)
Psykisk mobbning (blickar, suckar, vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning)
E-mobbning ("skitsnack", rykten via exempelvis MSN eller communitys, förtal via internetsidor, hot via SMS, spridning av bilder utan godkännande m.m., trakasserier på wikis)
Att beställa varor på postorder eller skriva brev eller insändare i den mobbade personens namn.

[redigera] Mobbningsbegreppet

Enligt Hans-Edvard Roos går begreppet mobbning att härleda så långt som trehundra år tillbaka i tiden. Ordet "mobb" betyder "den förändliga, opålitliga hopen" och att mobba betyder följaktligen att "pöbla" eller "bråka i gäng eller grupper". Den engelska "mobben" var en folkmassa som uppviglats av någon i politiska syften. Engelskans variant "mobbing" är inte internationellt gångbar, och på engelska använder man istället ordet "bullying". (Björk 1999) "Bullying" har dock en snävare åsyftning mer jämförbar med "översitteri" än "mobbning".

Några personer som varit/är engagerade i arbetet mot mobbning: Peter Paul Heinemann, Dan Olweus, Anatol Pikas, E. Roland, R. Welin, Heinz Leymann, Anita Hogeborn-Kullander.

Den mest erkände forskaren inom skolmobbning, professor Dan Olweus, dementerar teorin om att mobbare skulle vara svaga. Tvärtom menar Olweus att mobbare har bättre självförtroende än andra men samtidigt är aggressiva och i avsaknad av empati. Det typiska mobboffret är däremot icke-aggressivt, ängsligt och har dåligt självförtroende, enligt Olweus. Forskning visar att skolbarn som mobbar blir kriminella betydligt oftare än andra senare i livet. De få studier som har gjorts på mobbade skolbarn i vuxen ålder visar att dessa är överrepresenterade när det gäller ångest och depression.

Mobbningsexperter tvistar om mobbning skall betraktas som ett övergrepp eller en konflikt. Docent Anatol Pikas menar att mobbning är en konflikt och har uppfunnit en medlingsmetod (den s.k. nya Gemensamt-Bekymmer-metoden) för att lösa problemet. Denna medlingsmetod går ut på att mobboffret gör eftergifter gentemot mobbarna i utbyte mot att trakasserierna upphör. Metoden har kritiserats bl.a. av professor Dan Olweus, som menar att mobbning inte är en konflikt utan ett övergrepp. Att mobboffret förmås göra eftergifter gentemot förövarna uppfattar Olweus som en ytterligare kränkning av den utsatte. Olweus metod mot mobbning bygger istället på gränssättning för eleverna genom beröm och sanktioner, kombinerat med ett varmt vuxenengagemang.