Marie Adélaïde av Frankrike
Wikipedia
Marie Adélaïde (23 mars 1732 - 27 februari 1800) var en fransk prinsessa. Hon var den fjärde dottern och sjätte barnet till Ludvig XV och drottning Marie Leszczyńska. Hon kallades "Madame Quatrième" ("Madame den fjärde") fram tills att hennes äldre syster Marie-Louise dog 1733. Hon blev då känd som "Madame Troisième" ("Madame den tredje") och till sist "Madame Adélaïde". Hon överlevde alla sina nio syskon.
Madame Adélaïde var en opinionsbildare av viss betydelse vid det franska hovet i Versailles.
Hon uppfostrades i klosterskola, men var från 1747 en aktiv medlem av hovet tillsammans med sina två systrar Sophie och Victoire; tillsammans kallades de "de tre tanterna". Hon var som ung en skönhet, men eftersom man under denna tid gifte sig mycket tidigt blev hon snart kallad tant och gammal fröken. Som person var hon intelligent, men också högfärdig och elak, och tillsammans med sina systrar, som hon dominerade, bedrev hon kampanjer för att frysa ut sin fars älskarinnor, Madame de Pompadour och Madame de Barry.
Efter sin mors död 1768 blev Madame Adélaïde Frankrikes "första dam" och fick spela drottningens roll i hovceremonierna, en roll hon miste då Marie Antoinette kom till hovet 1770. Madame Adélaïde och hennes systrar förlorade sin ställning vid hovet vid faderns död 1774 och hon flyttade till sitt eget slott Bellevue, där den del av adeln som var fientlig mot Marie Antoinette samlades. Härifrån spreds många av de rykten om hovet som piskade upp stämningen hos folket inför revolutionen.
Madame Adélaïde och hennes systrar lämnade Frankrike 1790 med den efterlämnade ursäkten att de ämnade göra en pilgrimsfärd till Rom, där de också dog.
