Manuel Godoy

Wikipedia

Manuel Godoy, född 12 maj 1767 i Badájoz, Spanien, död 4 oktober 1851 i Paris, Frankrike; spansk hertig och politiker.

Hans familj tillhörde en förnäm, men helt utfattig släkt. 17 år gammal kom han till Madrid; en snygg och stilig pojke och dessutom intellektuellt begåvad, hade han alla förutsättningar att nå framgång inom sin tids societet. När han inträdde i gardeskåren uppmärksammades han av den spanska drottningen, Maria Luisa av Parma. Han blev, år 1788, älskare till drottningen -hon var 37 år gammal, Godoy endast 21 år ung.

Den intelligenta Maria Luisa lät introducera sin älskare för sin välmenande, men ack så svage gemål, kung Karl IV av Spanien, som tjusades av den unge mannen. Tack vare detta fick Godoy stort inflytande över spansk politik - 1788 blev han generallöjtnant, fick sedan markis- och hertigtitlar och den 15 november 1792 blev han premiärminister.

Trots denna "bakväg" till makten, ägde Godoy de facto statsmannaegenskaper; likväl lyckades han inte undvika att Spanien kom i konfikt med Frankrike och de två länderna förklarade varandra krig den 7 mars 1793. Kriget, som var tämligen illa skött från spansk sida, ledde till en fred i Basel den 22 juli 1795, då kung Karl IV likväl gav honom titeln "fredsfurste".

Efter att ha erhållit denna titel försökte han medelst olika reformer "modernisera" Spanien. Detta misslyckades dock på grund av avundsjuka över hans oerhörda lycka och irritation gällande hans levnadssätt. Han åtnjöt gunster som drottningens älskare. Samtidigt som var hemligt gift med Josefa Tudo, dotter till en officer, emedan hans officiella hustru var Maria Teresia av Bourbon (född 1779, död 1797), som var dotter till kungens bror, Ludvig, ärkehertig av Toledo.

Godoy störtades först 1798 men kom till makten igen påföljande år; 1801 blev han befälhavare i kriget mot Portugal och från 1807 fick han - av Napoleon I löfte om suveränitet av provinsen Algarve.

Efter ett uppror i Aranjuez den 18 mars 1808 störtades han av den spanske tronföljaren, Ferdinand VII av Spanien och kastades i fängelse. Godoy blev då svårt misshandlad men räddade lívhanken genom att förklara att han egentligen stödde Ferdinand. Han fängslades men frigavs sedan av de invaderande franska trupperna under Napoleon I, på order av Napoleons svåger, Joachim Murat. Han tvangs emellertid - vid ett möte i Bayonne - att gå med på att såväl Karl IV som Ferdinand VIII avsade sig sina anspråk på den spanska kronan.

Godoy följde därefter med sin älskarinna och den avsatte spanske kungen i landsflykt till Italien.

Efter den så kallade julirevolutionen 1830 bosatte Godoy sig i Paris, där han levde på en fransk pension (han hade förlorat alla sina tillgångar i Spanien). 1847 fick han lov att återvända till Spanien och skulle dessutom återfå sina titlar, men Godoy valde att stanna kvar i Frankrike.