Människosyn
Wikipedia
Ordet människosyn har använts flitigt i den psykologiska, religiösa och filosofiska diskussionen under senare decennier.
Hur ser man på människan? Hur ser just jag på människan?
Termen kan således sägas stå för de föreställningar, såväl teoretiska idéer som praktiska antaganden, av allmän natur som vi antas omfatta. Dessa består då i föreställningar eller teorier om hurdana människor faktiskt i allmänhet är. Det handlar då förstås mer om psykologiska egenskaper och moraliska sådana än om utseende. Är människor (eller människan) goda, onda, fredliga, krigiska, giriga, oegennyttiga och altruistiska eller…, eller… Man kan ha en pessistisk och en optimistisk människosyn, en cynisk människosyn osv.
Det som kallas fördomar är ofta mer eller mindre primitiva människosyner, t.ex. av rasistisk prägel.
Människosyner kan också vara religiösa eller vetenskapliga. Man kan se människan som en odödlig själ fjättrad i en dödlig kropp, en skapelse av Gud, eller som en biologisk varelse, en organism styrd av biologiska faktorer. Man kan se människan som en social varelse, eller som en ensam utsatt individ. (Hjalmar Söderberg: "Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.")
Människosynen kan vara politiskt färgad, om än inte nödvändigtvis partipolitiskt. Man kan i liberal anda se människor som beslutsfattare konkurrerar på en marknad och bara samarbetar om det lönar sig för dem. Man kan också se dem som kärleksfulla individer som längtar efter en kollektiv gemenskap men förhindras till detta av det kapitalistiska s.k. systemet.
Det är lätt att extrema och dogmatiska sätt att se på människan skapar oförsonliga motsättningar och heta debatter. Dessutom finns det en människosynskomponent i många sammanhang, ofta kan man spåra detta närhelst en debatt hettar till – frånsett när det handlar om saker där människor över huvud taget inte förekommer, såsom partikelteori. Några få radikaler har dock hävdat att även kvantfysikens tillkomst speglat en människosyn och en politisk situation.
Även mer detaljerade teorier av psykologisk natur kan ses som människosyner. Man kan således ha en freudiansk människosyn, eller flera beroende på vad hos Freud och hans efterföljare man betonar, eller en behavioristisk, eller en genetiskt-biologisk.
Filosofiskt har följande tes debatterats intensivt: Måste man ha en människosyn? Alternativt: Har alla en människosyn? Vissa svarar här JA, andra NEJ.
Det förefaller dock inte helt orimligt att anta att vi alla har en rad föreställningar om den mänskliga naturen som vi ganska oreflekterat bär med oss och som vi använder som ofta tysta förutsättningar i våra ställningstaganden. Att medvetandegöra dessa föreställningar hos sig själv kan vara ett viktigt led i en filosofisk självanalys. Att medvetandegöra dem hos andra utlöser dock sällan stor tacksamhet, och är en verksamhet som helst bör ske med viss varsamhet – vilket gärna frångås i den mer direkt politiska eller religiösa stridens hetta.
Å andra sidan behöver vi inte anta att en persons människosyn är oföränderlig och fix. Om man ser pessimistiskt eller optimistiskt på den mänskliga naturen kan rimligen påverkas av vilken situation man befinner sig i just då. Och ens människosyn kan förändras. Vissa f d rasister har senare gjort turnéer på skolor där de varnat andra ungdomar för rasistiska idéer. Man kan övergå från en religiös syn på människan till en krasst vetenskaplig, men också tvärtom.
Människosyn är därmed ett oklart begrepp om än en användbar term. I varje sammanhang där den används bör man klargöra vad man läser in i den just där och då.
